När jag lyssnar på musik. Lyssnar jag på vad de säger. Texterna.
Jag fastar ofta för låtar för vad de säger. Just nu i all tentaångest så lyssnar jag på Winnerbäck och min kära kusin Rebecka. Jag fick hennes examenskonstert inlagt på min dator. Så hennes ljuva stämma försöker muntra upp den nu så dystra hösten (det är så mörkt, kallt och världens jobbigaste tenta).
Denna är en favorit. Lars Winnerbäck - Berätta hur du gör
berätta hur du gör
berätta hur du gör
det är en känsla som du lämnar
när du vänder bort din blick
berätta hur du gör
berätta vad det är
det där linjen i din hand
berätta vad det är så jag förstår
hur jag ska nå dig
berätta vad det är
det finns dom som åkt till månen
miljarder år av sten
och jag har hört hur det berättas
om en säkerhet trots alls
en känsla som är ren
berätta hur du gör
berätta hur du gör
och jag ska utstå allt
den ensamhet som följer när du går
om du berättar hur du gör
två saker har du glömt här
två saker vad jag minns
en blå, blå sjal
med svarta fransar
och nåt mer som inte syns
det finns dom som stannar tiden
det är inte bara attityd
jag har gett mig av men hjärtat
börjar svalna redan innan
jag passerat Sthlm syd
berätta hur du gör ...
Live well, Laugh often, Love much.
tisdag 26 oktober 2010
söndag 24 oktober 2010
Underbart
Har haft en riktigt bra helg.
Träffat fina människor, tagit det lugnt, ätit gott och umgåtts.
Härligt.
Nu har jag bara en monstervecka framför mig. Sen kanske man kan börja njuta på riktigt.
Imorgon är det redovisning. Jag hoppas det går bra. Tänk på mig i morgon!
Träffat fina människor, tagit det lugnt, ätit gott och umgåtts.
Härligt.
Nu har jag bara en monstervecka framför mig. Sen kanske man kan börja njuta på riktigt.
Imorgon är det redovisning. Jag hoppas det går bra. Tänk på mig i morgon!
fredag 22 oktober 2010
Underbara fredag
Nu åker jag strax till Norpan för att spendera kvällen och natten med bästa Frutten, Emma och Em. Ska bli himla trevligt.
Först tar jag bilen till sötaste Elin och hennes galna dotter Jullan ;)
Först tar jag bilen till sötaste Elin och hennes galna dotter Jullan ;)
torsdag 21 oktober 2010
U2
Tänkte fortsätta att dela med mig några av mina favoritlåtar.
Finns en del.
U2 upptäckte jag under mitt år i Usa. Min värdpappa Rick var en big fan, även hans fru Ann. Vilket betydde att han hade massa U2 musik på datorn. Vilket såklart hamnade på min ipod. Har två favoriter, eller tre kanske. One, With or Without You och Walk On. Finns många fler. Men de är nog favortierna, kanske att New Years Day kan få vara med också.
Finns en del.
U2 upptäckte jag under mitt år i Usa. Min värdpappa Rick var en big fan, även hans fru Ann. Vilket betydde att han hade massa U2 musik på datorn. Vilket såklart hamnade på min ipod. Har två favoriter, eller tre kanske. One, With or Without You och Walk On. Finns många fler. Men de är nog favortierna, kanske att New Years Day kan få vara med också.
Året var 2000
Jag tror i alla fall att året var 2000. 2004 tog vi studenten, för det var efter sommaren 2005 som jag for till Amerikat. Alltså tog vi studenten ett år tidigare. Alltså slutade vi grundskolan år 2001. Detta var när vi konfirmerades. Inte just på dagen, för då hade vi finare kläder och snyggare håruppsättningar. Man konfirmeras när man går i årskurs 8. Alltså var det 1999 eller 2000. Jag tror att detta var precis när snön hade försvunnit och vi gick mot en solig vår.
Det var en dag som vi fotade utanför Nävertorps kyrka.
Jag minns att det var jag, Elin, Mickan och Jessica. Vilka kan det ha varit mer? Elin K? Tilla? Jag är osäker. Verkar inte som om mitt minne sträcker sig så långt bak i tiden.
Anledningen till att denna otroligt fina bild hamnade på bloggen i dag är för att jag ska snart promenera över till min gamle vän, Elin. Och hennes älskade, söta fina lilla Julia. Jag har längtat efter dem. Julia kommer säker ha växt!
Att plugga, det går inte så jätte bra idag. Inte bra!
Det var en dag som vi fotade utanför Nävertorps kyrka.
Jag minns att det var jag, Elin, Mickan och Jessica. Vilka kan det ha varit mer? Elin K? Tilla? Jag är osäker. Verkar inte som om mitt minne sträcker sig så långt bak i tiden.
Anledningen till att denna otroligt fina bild hamnade på bloggen i dag är för att jag ska snart promenera över till min gamle vän, Elin. Och hennes älskade, söta fina lilla Julia. Jag har längtat efter dem. Julia kommer säker ha växt!
Att plugga, det går inte så jätte bra idag. Inte bra!
Everlong
Detta är en av mina favorit låter. En riktigt klassiker - för mig.
Tror den kom in i mitt liv under min packbacker resa i Thailand & Laos.
Jag tror att det var tack vare Greg och Ryan som jag hittade denna låt.
Sen dess har den bara växt.
Den påminner mig om Maddies jukebox.
Den får mig att känna mig fri, glad och lycklig
Tror den kom in i mitt liv under min packbacker resa i Thailand & Laos.
Jag tror att det var tack vare Greg och Ryan som jag hittade denna låt.
Sen dess har den bara växt.
Den påminner mig om Maddies jukebox.
Den får mig att känna mig fri, glad och lycklig
tisdag 19 oktober 2010
Studentlivet
Just nu önskar jag att jag inte studerade. Önskar att jag satt på ett plan påväg någonstans.
Detta är inte roligt. Det känns som om jag står på samma ställe och stampar hela tiden. Som att det går inte framåt överhuvudtaget. Jobbigt.
Imorgon måste den estetiska dimensionen bli klar. Måste.
För sen åker jag hem och vi kan inte arbeta med den, eftersom vi är två som gör den tillsammans. Men om vi bara lyckas vara effektiva i morgon så borde det gå. Måste gå.
Sen har vi ett seminarium som jag hoppas ska hjälpa mig i mitt arbete med min didaktiska analys. Jag hoppas verkligen på det här seminariumet. Jobbigt om det sen inte ger mig något.
Nu är jag så trött att jag ska gå och borsta tänderna och hoppas på att jag kan somna snabbt.
Blir att gå upp tidigt i morgon och packa ihop alla saker och kläder.
För efter seminariumet åker jag till Ktown. Hem till mamma och pappa.
Bli ompysslad. Jag längtar
Detta är inte roligt. Det känns som om jag står på samma ställe och stampar hela tiden. Som att det går inte framåt överhuvudtaget. Jobbigt.
Imorgon måste den estetiska dimensionen bli klar. Måste.
För sen åker jag hem och vi kan inte arbeta med den, eftersom vi är två som gör den tillsammans. Men om vi bara lyckas vara effektiva i morgon så borde det gå. Måste gå.
Sen har vi ett seminarium som jag hoppas ska hjälpa mig i mitt arbete med min didaktiska analys. Jag hoppas verkligen på det här seminariumet. Jobbigt om det sen inte ger mig något.
Nu är jag så trött att jag ska gå och borsta tänderna och hoppas på att jag kan somna snabbt.
Blir att gå upp tidigt i morgon och packa ihop alla saker och kläder.
För efter seminariumet åker jag till Ktown. Hem till mamma och pappa.
Bli ompysslad. Jag längtar
Hem
Imorgon ska jag åka hem. Ska bli skönt. Äta mammas mat och bara va. Eller bara och bara. Jag ska faktiskt plugga en himla massa. Så det blir nog en del att göra.
Men på fredag ska jag träffa min Frutt och torsdag ska jag träffa min gamle vän Elin.
Underbart!
Man måste ha saker att se fram emot när man läser den tråkigaste boken av alla, Didaktik av Uljens. Usch och fy!
Nu ska jag strax åka ner på stan och äta lunch med min älskade bror!
Men på fredag ska jag träffa min Frutt och torsdag ska jag träffa min gamle vän Elin.
Underbart!
Man måste ha saker att se fram emot när man läser den tråkigaste boken av alla, Didaktik av Uljens. Usch och fy!
Nu ska jag strax åka ner på stan och äta lunch med min älskade bror!
söndag 17 oktober 2010
lördag 16 oktober 2010
Att bli gammal
Sitter här med dubbla känslor. Precis avslutat ett samtal med min mor. Vi pratade om lite vad som helst och sen förstås det vanliga kollen om hur det är med Mormor och Morfar. Min morfar är dement, han har diabetes och är allmänt dålig. Han klarar sig inte själv, så min mormor får dra ett riktigt tungt lass hemma hos dem. När en incident hände, där min morfar fick åka in på psyket så sa Mormor ifrån. Hon klarar det inte längre, hon orkar inte.
Vårdmöte.
Mormor hoppades förstås att Morfar skulle få plats på ett hem. Men nej, Morfar ville tydligen inte, och man kan inte tvinga någon. (Han är så virrig, hur ska han kunna vet vad som är bäst för honom?!) Och han klarar ju sig själv. Men det gör han inte. Han går upp mitt i natten och tror det är morgon, sätter sig vid matbordet och ska äta frukost. Han blandar ihop folk, han vet ibland inte var han är. Han ramlar, han orkar knappt få upp för tre trappsteg. Han måste ta diabetes sprutor. Han vandrar omkring på nätterna. Vem får ha koll? Jo, Mormor förstås.
Denna veckan har han varit på ett avbelastningshem. Och vi hade ett hopp om att de sen skulle hitta en plats för honom på ett hem. Där det finns personal som kan hjälpa honom. Men nej, han kommer hem på måndag. Då har min mormor och min morbror sagt ifrån. Mormor kommer inte vara där denna veckan. Hon orkar inte mera. Hon är psykiskt slut.
Jag tycker hon gör rätt. Det är inte hennes ansvar att ta hand om morfar när han är så dålig. Det kommer ta livet av henne om hon fortsätter. Det vill ingen. Så denna veckan ska hon bo hemma hos min morbror och hans familj. För att markera mot dem som bestämmer. Så nu måste hemtjänsten komma ännu oftare ut till Bensbyn. Kolla honom på natten och mer ofta.
Som sagt jag tycker att hon gör rätt. Men jag blir samtidigt rädd. Min morfar klarar sig inte själv. Han måste ha hjälp med mat, klä på sig. Tänk om han ramlar? Så som han gjorde förra veckan och slog sig på handfatet inne på toaletten. Vem ska hjälpa honom då? Har han ens något larm? Tveksamt dock om han kommer förstår hur han ska använda sig av det.
Mormor gör rätt. Men stackars Morfar.
Jag blir rädd. För morfar och för samhället.
Måste det gå så här långt?
Hur svårt kan det vara att hitta en plats till min morfar på ett hem?!
Vårdmöte.
Mormor hoppades förstås att Morfar skulle få plats på ett hem. Men nej, Morfar ville tydligen inte, och man kan inte tvinga någon. (Han är så virrig, hur ska han kunna vet vad som är bäst för honom?!) Och han klarar ju sig själv. Men det gör han inte. Han går upp mitt i natten och tror det är morgon, sätter sig vid matbordet och ska äta frukost. Han blandar ihop folk, han vet ibland inte var han är. Han ramlar, han orkar knappt få upp för tre trappsteg. Han måste ta diabetes sprutor. Han vandrar omkring på nätterna. Vem får ha koll? Jo, Mormor förstås.
Denna veckan har han varit på ett avbelastningshem. Och vi hade ett hopp om att de sen skulle hitta en plats för honom på ett hem. Där det finns personal som kan hjälpa honom. Men nej, han kommer hem på måndag. Då har min mormor och min morbror sagt ifrån. Mormor kommer inte vara där denna veckan. Hon orkar inte mera. Hon är psykiskt slut.
Jag tycker hon gör rätt. Det är inte hennes ansvar att ta hand om morfar när han är så dålig. Det kommer ta livet av henne om hon fortsätter. Det vill ingen. Så denna veckan ska hon bo hemma hos min morbror och hans familj. För att markera mot dem som bestämmer. Så nu måste hemtjänsten komma ännu oftare ut till Bensbyn. Kolla honom på natten och mer ofta.
Som sagt jag tycker att hon gör rätt. Men jag blir samtidigt rädd. Min morfar klarar sig inte själv. Han måste ha hjälp med mat, klä på sig. Tänk om han ramlar? Så som han gjorde förra veckan och slog sig på handfatet inne på toaletten. Vem ska hjälpa honom då? Har han ens något larm? Tveksamt dock om han kommer förstår hur han ska använda sig av det.
Mormor gör rätt. Men stackars Morfar.
Jag blir rädd. För morfar och för samhället.
Måste det gå så här långt?
Hur svårt kan det vara att hitta en plats till min morfar på ett hem?!
Lördag
Lördag.
Är det helg? Känns inte riktigt som det. Vaknade tidigt, varit på gymmet med Jessica och Elina. Tog lite längre tid än tänkt, men det var trevligt. Ska försöka komma i gång nu. Denna veckan blir det basket 4 gånger och styrketräning (gymmet) två gånger. Känns bra. Jag måste bara se till att vila mina benhinnor, för de lägger ju aldrig av att irritera mig. Jämt och ständigt ska de retas, göra ont och påminna mig om vad som kallas smärta.
En dag kanske jag slipper det. Jag borde gå till en sjukgymnast eller nått, men de kommer bara säga att jag måste vila. Det går faktiskt inte. Jag måste spela basket. Jag behöver basketen. Fast jag måste erkänna att denna veckan har det knappast varit roligt. Har bara varit förbannad på träningarna, mest på mig själv. Jag hoppas dock att det ska gå bättre i morgon när vi möter det andra Uppsala laget. Då jävlar. Ska riktigt tagga till.
Igår var ingen bra dag. Men idag satsar vi på en bra dag. Om jag bara kan ta tag i mitt plugg och göra klart min styrning och kontroll och skicka in den och få respons på den. Får jag sen veta att jag inte uppnår G så får jag väl bättra på det.
Nu fryser jag om fötterna, så nu blir det på med raggsockorna och diska och sen försöka sätta mig och göra klart den sista frågan.
Ikväll ska jag mysa med Tua.
Är det helg? Känns inte riktigt som det. Vaknade tidigt, varit på gymmet med Jessica och Elina. Tog lite längre tid än tänkt, men det var trevligt. Ska försöka komma i gång nu. Denna veckan blir det basket 4 gånger och styrketräning (gymmet) två gånger. Känns bra. Jag måste bara se till att vila mina benhinnor, för de lägger ju aldrig av att irritera mig. Jämt och ständigt ska de retas, göra ont och påminna mig om vad som kallas smärta.
En dag kanske jag slipper det. Jag borde gå till en sjukgymnast eller nått, men de kommer bara säga att jag måste vila. Det går faktiskt inte. Jag måste spela basket. Jag behöver basketen. Fast jag måste erkänna att denna veckan har det knappast varit roligt. Har bara varit förbannad på träningarna, mest på mig själv. Jag hoppas dock att det ska gå bättre i morgon när vi möter det andra Uppsala laget. Då jävlar. Ska riktigt tagga till.
Igår var ingen bra dag. Men idag satsar vi på en bra dag. Om jag bara kan ta tag i mitt plugg och göra klart min styrning och kontroll och skicka in den och få respons på den. Får jag sen veta att jag inte uppnår G så får jag väl bättra på det.
Nu fryser jag om fötterna, så nu blir det på med raggsockorna och diska och sen försöka sätta mig och göra klart den sista frågan.
Ikväll ska jag mysa med Tua.
torsdag 14 oktober 2010
Affirmation
Don't let anyone hold you back. Don't expect anyone to do it for you. Step up to the challenge, believe in yourself, and do what it takes.
Tjuv
Internet stjäl min tid.
Jag ska vara en duktig student.
Nu ska jag bli gammalmodig och skriva för hand för att få något gjort.
Varför låter jag den stjäla min dyrbara tid?
Jag ska vara en duktig student.
Nu ska jag bli gammalmodig och skriva för hand för att få något gjort.
Varför låter jag den stjäla min dyrbara tid?
Smile
A smile cost nothing, but gives much. It enriches those who receive, without making poorer those who give.
It takes about a moment, yet the memory of it can last forever.
None is so rich or mighty that he can get along without it, and none so poor that he can't be made rich by it.
A smile creates happiness in the home, fosters goodwill in business, and is the true counter-signature of friendship.
It brings rest to the weary and cheer to the discouraged. It gives sunshine to the sad and it is natures finest antidote for trouble.
Yet it cannot be bought, begged, borrowed or stolen, for it has no value until it is given away. Some people are too tired or troubled to give you a smile.
Give them one of yours, since none needs a smile so much as he who has no more to give.
And, so often, when you give a smile, you'll get one back.
It takes about a moment, yet the memory of it can last forever.
None is so rich or mighty that he can get along without it, and none so poor that he can't be made rich by it.
A smile creates happiness in the home, fosters goodwill in business, and is the true counter-signature of friendship.
It brings rest to the weary and cheer to the discouraged. It gives sunshine to the sad and it is natures finest antidote for trouble.
Yet it cannot be bought, begged, borrowed or stolen, for it has no value until it is given away. Some people are too tired or troubled to give you a smile.
Give them one of yours, since none needs a smile so much as he who has no more to give.
And, so often, when you give a smile, you'll get one back.
onsdag 13 oktober 2010
Morgonmänniska?
God morgon!
Morgonstund har guld i mun!
Eller? Jag var inte övertygad när klockan ringde kl 06:00, men efter en dusch så känner man sig helt plötsligt mycket bättre.
Idag ska jag på föreläsningar, lunch, ev. vaxning, gymmet, försöka hinna skriva lite, middag, gå och klippa mig och sen avsluta med basketträning. Fullt upp. På ett sätt gillar jag det, på ett annat, inte. Vill vara lite spontan i bland. Känns ibland som om mitt liv är så himla inrutat. Och som vanligt vill jag gärna ha fler timmar på dygnet. Kanske ska börja vänja mig vid att sova lite mindre. Går det?
Dax att borsta tänderna och cykla till skolan.
Ha en underbar dag!
Ciao!
Morgonstund har guld i mun!
Eller? Jag var inte övertygad när klockan ringde kl 06:00, men efter en dusch så känner man sig helt plötsligt mycket bättre.
Idag ska jag på föreläsningar, lunch, ev. vaxning, gymmet, försöka hinna skriva lite, middag, gå och klippa mig och sen avsluta med basketträning. Fullt upp. På ett sätt gillar jag det, på ett annat, inte. Vill vara lite spontan i bland. Känns ibland som om mitt liv är så himla inrutat. Och som vanligt vill jag gärna ha fler timmar på dygnet. Kanske ska börja vänja mig vid att sova lite mindre. Går det?
Dax att borsta tänderna och cykla till skolan.
Ha en underbar dag!
Ciao!
tisdag 12 oktober 2010
I need you now
Picture perfect memories, scattered all around the floor.
Reaching for the phone cause, I can't fight it any more.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.
It's a quarter after one, I'm all alone and I need you now.
I said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.
Another shot of whiskey, can't stop looking at the door.
Wishing you'd come sweeping in the way you did before.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.
It's a quarter after one, I'm a little drunk and I need you now.
I said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.
I guess I'd rather hurt than feel nothing at all.
It's a quarter after one, I'm all alone and I need you now.
And I said I wouldn't call, but I'm a little drunk and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.
I just need you now. Oh baby I need you now.
måndag 11 oktober 2010
Måndag
Ny dag ny vecka.
I fredags slutade jag min praktik. Sa hejdå till barnen och skolan. Fick många kramar av de små liven. Kommer faktiskt att sakna dem. Så det var ändå lite trist att säga hejdå. Det kanske är en bra känsla, att jag känner så. Då kanske jag har valt rätt. Eller?
Det är det jag sitter och funderar på nu. Ska jag fortsätta att läsa till lärare? Ska jag inte? I så fall, vad ska jag annars hitta på? Lite panik över det. På fredag ska man ha sökt nya kurser och jag vet inte hur jag ska göra.
Innan denna termin hade jag panik. Jag ville inte fortsätta, jag var sjukt osäker på om det var lärare jag ville bli. Men jag hade inget val, jag hade inte sökt någon annan kurs, jag har inget jobb och jag ville inte flytta hem till Kholm där jag ev kanske skulle kunna få jobba lite.
Så jag fortsatte på lärarutbildningen.
Och nu känns det bättre, min praktik gjorde nog så att det kändes bättre. Men känns det bra? Tillräckligt bra? Det är just det jag är tveksam till just nu.
Var hos en studievägledare i förmiddags. Kanske blev lite klokare. Jag kanske inte ska se det som en tunnel, och att jag sen bara kommer att arbeta som klasslärare i resten av mitt liv. För så är det faktiskt inte, finns ju massa möjligheter egentligen. Jag måste bara ta reda på dem. Sen vikten av att faktiskt ha en examen. Sen kan man gör mycket utifrån den. Jag måste fundera lite till helt enkelt.
Nu ska jag strax iväg hem till Johanna. Sanna är i stan och jag har blivit inbjuden till Johanna för middag. Länge sen jag såg Sanna, så det ska bli himla nice. :)
I fredags slutade jag min praktik. Sa hejdå till barnen och skolan. Fick många kramar av de små liven. Kommer faktiskt att sakna dem. Så det var ändå lite trist att säga hejdå. Det kanske är en bra känsla, att jag känner så. Då kanske jag har valt rätt. Eller?
Det är det jag sitter och funderar på nu. Ska jag fortsätta att läsa till lärare? Ska jag inte? I så fall, vad ska jag annars hitta på? Lite panik över det. På fredag ska man ha sökt nya kurser och jag vet inte hur jag ska göra.
Innan denna termin hade jag panik. Jag ville inte fortsätta, jag var sjukt osäker på om det var lärare jag ville bli. Men jag hade inget val, jag hade inte sökt någon annan kurs, jag har inget jobb och jag ville inte flytta hem till Kholm där jag ev kanske skulle kunna få jobba lite.
Så jag fortsatte på lärarutbildningen.
Och nu känns det bättre, min praktik gjorde nog så att det kändes bättre. Men känns det bra? Tillräckligt bra? Det är just det jag är tveksam till just nu.
Var hos en studievägledare i förmiddags. Kanske blev lite klokare. Jag kanske inte ska se det som en tunnel, och att jag sen bara kommer att arbeta som klasslärare i resten av mitt liv. För så är det faktiskt inte, finns ju massa möjligheter egentligen. Jag måste bara ta reda på dem. Sen vikten av att faktiskt ha en examen. Sen kan man gör mycket utifrån den. Jag måste fundera lite till helt enkelt.
Nu ska jag strax iväg hem till Johanna. Sanna är i stan och jag har blivit inbjuden till Johanna för middag. Länge sen jag såg Sanna, så det ska bli himla nice. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)