Trött

Jag tror att jag lider av sömnbrist. Jag kan sova hur mycket som helst nu under julen. Jag förstår inte hur jag ska orka jobba på onsdag. Klockan 7 börjar jag både onsdag och torsdag. Hur ska jag orka gå upp så tidigt??!

Idag tvinga pappa med mig på spinning på sjukhuset. Det var bra det. Jag är så nöjd nu, men jag var inte glad när jag kom dit. De andra undrade om jag var trött.. Ögonen hade inte hunnits med vakna även om kroppen var igång.

Men efter ett intervallpass så mår jag bra. Det är underbart att träna. Jag hoppas på att hålla i träningen även när jag kommer upp till Stockholm.

Nu ska jag försöka tänka ut en favoritfilm. Vi ska ha filmmaraton hemma hos Lina. Alla ska ta med sin favoritfilm. Jag vet inte om jag har någon..

Ledighet

Sovmorgon. 10 timmars sömn. Kvalitetstid med en go gammal vän. Pussel med te. Helkroppsmassage och sen mammas mat framför Sagan om ringen och en tänd brasa och chokladmousse.

Njuter jag? Ja!

Vill inte börja jobba på onsdag.

Träning

Innan jul var det dåligt av den varan, träning alltså. Tiden gick åt till julklappar, julbord, jobb och vila. Men sen jag kom hem för en vecka sedan har det blivit någon slags träning varje dag. Jag är extremt nöjd :)
Lika bra att börja med bra vanor innan nyår så behöver det inte bli så jobbiga nyårslöften.
Hittills har det varit 3 skidpass, 3 basketträningar, ett spinningpass och ett pass (flex) på Friskis. Visst att det känns i kroppen men det ska det göra.
Nu ska jag bara försöka fortsätta när jag åker upp till Stockholm igen för att börja jobba.

Faster

Idag sa nog Frans Anna för första gången.
Stolt.

Han var så otroligt mysig idag så det kommer jag alltid bära med mig. Att sitta på huk med armarna utsträckta och få en snabbt gåendes Frans i famnen som ger mig en mysig kram, det är nog det bästa som finns!

December

Jag är trött. Hela tiden trött.
Hundra saker snurrar i hjärnan. Jag tror att hälften glöms bort.
Jag behöver sömn men tiden finns inte där.
För mängden sömn som jag behöver ryms inte i december-rushen.
Julklappar som ska handlas, lucia ska planeras, barnvakt, träff med vänner, julmiddagar, resor och allt därimellan.

Jag längtar till den 21, när jag har kommit hem till Katrineholm, ätit Mammas mat och får gå och lägga mig med vetskapen om att jag kan sova hur länge som helst dagen efter. Troligtvis kommer jag väl vakna klockan 7 eller något sådant.

Imorgon blir en lång dag. Jobbar 7-17.
Bäst att försöka sova nu.

Tänkvärt

Igår slog det mig.
Min lilla pojke i min klass, som jag ibland kan bli så arg på och ibland är världens gulligaste och otroligt liten, igår så var han sjukt mysig.

Världens längsta kram. Helt lugn och avslappnad i vår kram. Efter detta ville han och en annan i klassen mest bara krama mig. Det slog mig under mötet med pojkens föräldrar att jag aldrig kommer glömma honom. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Det kommer troligtvis hela klassen vara men han kommer nog alltid ha en speciell plats hos mig.

Dagens positiva

1. Snön
2. Träning med Hanna
3. Mysiga lilla N i min klass.

Sant

Work as if it was your first day. Forgive as soon as possible. Love without boundaries. Laugh without control and never stop smiling.

Dröm

I natt, eller i morse så drömde jag en speciell dröm. Det skulle firas jul i Katrineholm och alla var där. Mamma, pappa jag. Henrik, Elin och Frans. Bibi, Peter och Sophie. Sen även familjen Josefsson. Jg förstod inte hur alla skulle få plats i huset men det var ju bara en dröm. I min dröm var även mormor där och Morfar. Han var friskare än jag sist såg honom. Han var skakig på handen men inte lika smal. Han och jag pysslade med något, tror det var en bok som han skulle läsa. Vi va i nostalgi-rummet och jag vet hur jag studera honom och tänkte på hur mycket bättre han såg ut.
Jag saknar min morfar. I februari är det 2 år sen han dog. Vid jul är det 2 år sen jag såg honom. Ibland går tiden fort och ibland känns samma tid som en evighet.

Det konstiga i drömmen var att Henrik hade tatueringar. Han hade sina gamla simkompisar som kom förbi huset och hälsade på. Christian som han bara skoj-brottades med och Marcus som tydligen skulle fira jul med oss.

Är det inte konstigt att man drömmer om människor man inte har sett på sjukt många år. Människor som inte längre har en plats i ens liv men ändå poppar de upp i drömmar ibland. Jag tycker det är rätt underligt.

Bästa med drömmen var dock min morfar. Det var härligt att se honom.

Minne

Jag gick in för att köpa sallad och keso.
Kom ut med sallad, yoghurt och lindt seasalt choklad.
Jag måste sluta med socker och bli bättre på att minnas.

Trötthet

Varför kan jag inte gå och lägga mig i tid är den stora frågan. Igår ringde klockan 05.40 för att jag skulle hinna med ett spinningpass på morgonkvisten. Ett härligt och bra pass. Ska försöka få in rutin på det. Så jag borde ha varit trött igår men ändå lägger jag mig för sent. Idag är min tidiga dag. Sitter redan på bussen till jobbet. Tagit Treo för huvudvärken och en kopp te. Borde alltså piggna till snarast. Om en vecka åker jag och Malin till London. Otroligt härligt! Lite minisemester.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin dag!

Pepp

Måndag.
Jag är peppad. Mitt "nya" liv började igår. Träning och bra mat. Igår vågade jag mig på att springa 2 km på löpbandet även om min naprapat har sagt till mig att vänta lite längre. I och för sig så sa hon det för några veckor sedan så nu kanske det var en bra tidpunkt för att börja springa. Totalt blev det bara 13 minuter men jag ser det som en bra start då jag inte fick ont i knät. Förut har jag ju fått ont efter ca 20 minuter, men nu med mina rumpövningar hoppas jag att smärtan helt ska hålla sig borta eller i alla fall komma efter långpassen.

Jag måste ju komma i gång med min löpning och min konditionsträning. Det har verkligen varit dåligt med konditionsträning under hösten. Så i morgon bitti, om jag inte stänger av väckarklockan så ska jag på spinning 06.45.

Idag blev det en kortis på gymmet, men känns bra att ha varit där. Satsar på att få in 5 pass den här veckan. Nu ska det tränas och byggas muskler till mina två skidlopp under vasaveckan och sen Göteborgsvarvet i maj.

Jag satsar på att gå ner 4 kg till jul. Jag har 5 veckor på mig. Kanske är lite svårt, men jag vet ju egentligen hur jag ska göra. Gäller bara att få in hjärnan på det gamla tänket och lägga av med socker. I alla fall i veckorna. Det har blivit min last nu under hösten och att jag äter för stora portioner. Får bli mer grönsaker och frukt framöver. Jag har ju tur att vi har ett underbart gott salladsbord på jobbet. Gäller att inte äta för mycket av avokadosalladen varje dag bara ;)

Nej nu ska skönhetssömnen ta vid så jag orkar upp i morgon.

Sov gott och lev väl!

Fredag

Basket, vänner och familj. En bra dag på jobbet med typ inga chanser tagna och kramar.
Fredagen får betyg 8 solar utav 10 möjliga. Basketen kunde ha varit lite mer spännande och Om jag hade fått träffat Frans idag så hade det blivit 10 av 10. :)

Trött

Trött tjej 85 går och lägger sig 20.30.
Dags att stänga av mobilen och släcka lampan.

Längtan

Längtan är stor efter fantastiska Frans.

Ny vecka

Vägde mig i morse. Har dragit på det. Vet att jag gått upp mer. Vet att det är dåligt, speciellt för mig som vill hålla min vikt. Andra kanske skulle vara nöjda så här, men inte jag. Jag måste skärpa mig. Sockret måste bort. Måltiderna måste minska. Låter väldigt lätt men det är svårt. Måste träna mer och köra mer kondition. Detta är lite svårt när jag inte får springa, men jag måste köra mer spinning och därför ska jag palla mig upp imorgon bitti och köra ett spinningpass.
Måste helt enkelt skärpa mig på alla nivåer för jag vill ju inte tillbaka. 79,8 är ingen vikt för mig. Trivdes bättre med 74 men kan nöja mig med 76 också.

Ny vecka och nya mål.

Ska försöka planera maten och träningen lite bättre. Kanske kan ha att till jul minska ner till 76. Det borde vara möjligt. Wish me luck.

Energi

Jag letar efter energi att ta mig upp ur soffan. Efter spinning och ett corepass så är jag helt slut. Att dagen på jobbet slutade med en arg förälder "skällde" på mig och på skolan hjälper inte. "Det värsta jag sett" - sätter liksom spår. Jag lyckades hålla tårarna tillbaka när jag plockade upp sista legobitarna i byggis. Vissa saker orkar man bara inte med.

Jag som tycker att det börjar bli bättre.
Lusten är lika med noll för att gå till jobbet imorgon.
Kände mig som världens sämsta pedagog. Jag förstår att det inte var hennes mening men det var så det kändes.

Choklad och vänner har gjort kvällen lite bättre. Lyckades med några skratt och på spinningen fick jag ta ut lite frustration.

Nu ska jag plocka ihop och bädda sängar för mamma och pappa sover här ikväll.

Godnatt!

Helgen

Fina öresjö. Helgen spenderades iaf på bästa sätt. Med familj och mys. Bastu och bad i 5 grader varmt vatten. Vin. Sömn. Kramar. Glögg. Pepparkakor och god mat. Perfekt helt enkelt.

Nu ligger jag på spikmattan och hoppas att det ska göra så att min kropp mår bättre. Att min skuldra mår bättre, att handleden blir starkare och att armen slutar värka (fast det är nog mest efter Johannas tryckande).

Godnatt.

Önskan

Önskar jag hade 4-5 timmar extra varje dag. Min hög med måsten/borden/viljor växer. Jag vill hinna med. Jag vet att det kommer nya måsten och saker man vill göra men nu har jag så många som har funnit så länge. Vill ha bort dem.

Sen prioriterar jag säkert en massa fel.

Trögt

Det är svårt när det finns så mycket som distrherar en. Obamas tacktal, Romneys tal, FB, mail... Sen börjar man surfa på ideér till lektioner. Det är förstås också jobb, men jag hade en bok som jag behöver läsa tills i morgon så jag kan börja kartläggningen med nått barn. Får se om jag börjar med någon och endast gör de uppgifter som jag har hunnit läsa på om. Kanske är smart, då börjar jag ju i alla fall även om jag kanske inte hinner klart.

Jag känner samtidigt att det är svårt med kartläggningen. Vem är jag som ska bedömma barnen?! Så mycket utbildning har vi ändå inte fått inom detta. Att de klarar av just denna övning betyder det att de verkligen kan rimma? Att de kan höra vilket första ljudet är i början av ett ord.
Jag får göra så gott jag kan.

Jag hann maila, börja på veckobrevet, läsa igenom x antal sidor i boken och studievägledningen. Sen blev det mat och Twilight. Laddar upp inför nästa vecka.
Just nu känner jag att jag borde vattna blommorna, plocka i ordning i köket, plocka i ordning i mitt rum och gärna maila en massa folk.

Istället målar jag naglarna så jag blir smått handikappad...

Motivation

Slutade tidigt idag. Skulle till naprapaten och få lite behandling. El, knäckning, massage, triggipunkter och lite till. Så jag gick tidigare så jag måste jobba lite hemma. Jag måste läsa en hel bok eftersom jag ska börja kartlägga mina elever. Se hur deras läsutveckling ligger till. Jag tycker det ska bli spännande och jag kommer gilla att få sitta med en elev i 30-45 minuter.

Men nu tryter motivationen. Jag är trött, det är mörkt ute och helst av allt vill jag sätta mig i soffan, sätta på en film och sticka. Jag vill inte alls jobba.
Förutom jobbet så måste jag plocka ur diskmaskinen, plocka i ordning i mitt rum, packa ner sommarsaker och organisera en massa saker, sen skulle det behövas dammsugas, dammtorkas, blommor vattnas och golv skuras.

Det slår mig dock, att jag i somras sa att jag inte skulle klaga utan att det finns de som har det värre. Jag tänker på Ardie som lyckades och fortfarande lyckas ta sig upp ur sängen även fast hans son har dött. Jag försöker tänka på det. Tänka på att kan han så kan jag.

Jag försöker fokusera på känslan jag kommer ha efteråt, när mina måsten är avklarade och jag kan vara nöjd. Jag börjar med veckobrevet och jobbmailen. Sen läsning av bok.

Wish me luck!

Kan bara bli bättre

Morgonen när det går fel.
Saker som inte får hända på morgonen är att få tandkräm på tröjan. Försöker stressat tvätta bort det men tror att det kommer bli en fin fläck på bröstet senare.

När man väljer att inte springa till den vanliga bussen utan man bestämmer sig för att ta det lite lugnt och ta nästa. Irritationen som uppstår när man ser den sena bussen åka iväg utan mig. Hej sen till jobbet!

Nu hoppas jag på en bättre dag. Idag ska det vara halloween disco. Jag är inte ens utklädd.

Halloween

6.30 och min arbetsdag börjar. Man kommer till en mörk skola. Man måste låsa upp alla dörrar innan lamporna tänds. Roligast är att gå ut och ner till en källardörr och låsa upp. När jag kommer in i arbetsrummet efter lamporna har tänds så låter det. Någon som pratar. Tänker att spökena är igång, det är ju ändå ett gammalt mentalsjukhus. Då hör jag att det är Magnus, Brasse och Eva som pratar. Fem myror är fler än fyra elefanters avsnittet som jag tittade på igår får för fulla muggar. Det som är konstigt är att datorn ligger med skärmen ner, vilket borde innebära att datorn vilar borde vara död. Men Magnus snackar för fullt. Spökena kanske ville hälsa mig välkommen på morgonkvisten på halloween.

Värk

Ibland tror jag att min kropp är x-antal år äldre än vad den är.
Jag har ont i knän, benhinnor, tår, svanken, ryggen, handlederna och handen.
Jag gör vad jag kan för att den ska må bra och det är därför jag har värk just nu.

Träningsvärk.

Benen värker, både baksida och framsida. Rumpan gör ont och det är sjukt jobbigt att resa sig upp och ner. Att sätta sig på toaletten är lite av en utmaning. Ändå så tycker jag att vi inte körde så hårt i går på gymmet, Hanna och jag. Men tydligen gjorde vi det.

Idag körde vi ett 20 minuters pass. Vi körde burpees, kettelswing (tror jag det heter) och en övning med stång där den ska upp från under knäna till över huvudet. Vi körde 15 repetitioner på varje och konstant i 20 minuter. Vi höll på att dö.

Imorgon kommer nog kroppen värka på fler ställen än benen och ryggen. Armarna är redan riktigt trötta men träningsvärk är på ett sätt skön värk. Man vet att man har gjort någonting bra.

Nu ska jag springa ner och hämta tvätten innan jag ska krypa ner under täcket och sova. Så sjukt trött. Imorgon är det uppstingning med tuppen när man börjar 6.30. Bäst att somna på en gång så man orkar upp.

Godmorgon

Bussen rullar sakta framåt i mörkret. Ögonen är trötta, kroppen har inte riktigt vaknat än. Jag längtar till när 06.30 tiden blir 07.00 istället. Det är en halvtimmes mer sömn. Jag tror jag behöver den.

Onsdag. Mitten av jobbveckan. När denna dag är gjord har mer än hälften av veckan gått. Det gillar jag just nu. Känner mig som en dålig pedagog. Så jag längtar till helgen.

Funderare

Jag tror jag fick mig en funderare idag. En kollega som frågade något och som jag tror verkligen menad det. Det fick mig att fundera...
I söndags var jag på promenad med Maria. Hon fick mig också att tänka till.

Jag återkommer om vad.

Godnatt. Imorgon ringer klockan 5.20. Yey!

Söndag

Och jag kan inte sova. Blippar med mobilen när jag borde sova. Min kropp behöver vilan. Varför slutar jag bara inte?!

Jag tror det var en bra helg.

Dagligen

Varje dag åker jag förbi Bromma flygplats. Varje dag ser jag flygplan lyfta och landa.
Jag blir varje dag påmind om min reslust. Tänk att få åka iväg.

Jag kan inte mer än att drömma mig bort..

Nuet

Jag har oftast svårt att njuta av dagen. Är expert på att planera. Tänka framåt istället för nu.
Försöker jobba på det.


Sitter i soffan och försöker summera dagen. Jobbat alldeles för länge. Fick stänga och föräldrar som var sena, så blev en extra halvtimme förutom den halvtimmen jag redan hade lovat att jag skulle stanna.

Jag glömmer bort att uppskatta guldkornen. Morgonen startar med att en elev i 2:an springer fram till mig på skolgården när jag kommer till skolan. "Hej Anna!!" och hon ger mig en stor kram. Egentligen kan väl inte en dag börja bättre?
(Att jag sedan har fått tjata, höja rösten, skrika och tjatat ännu mer kan vi ju glömma och förtränga. Och att två pojkar igår nästan höll på att bli överkörda kan vi väldigt gärna förtränga även om det måste jobbas vidare med.)

Men kramarna, de små händerna som kramar mina ben, vill hålla min hand - de är det bästa.

Säg mig, minns ni er första fröken?
Det gör jag. Gun-Britt hette (heter) hon och jag kommer nog aldrig glömma henne.
Förhoppningsvis kommer "mina" barn minnas mig, och inte bara hon som tjatade och klagade ;)

Sorg

Tänk så många hemska saker som kommer hända i mitt liv.
Alltså det man vet om livet är egentligen att man kommer födas och att alla ska vi dö. Sen vet man nästan ingenting mer som är helt säkert. Men detta vet vi.
Vi alla kommer dö.

Sitter i soffan och har kollat ett avsnitt av en serie jag följer. Två har dött. Avsnittet handlar om sorg, hur du bearbetar den, hur du orkar, hur du ska gå vidare med ditt liv.
Tårarna har rullat, sprutat och torkat.

Tänk så mycket sorg som man ska behöva gå igenom. Min mormor kommer dö. Min Mamma. Min Pappa. Mina äldre släktingar. Vänner kommer försvinna. Några kommer dö unga. Kanske dör man tidigt, kanske lever man tills man är 90.

Min mormor brukar alltid börja med att läsa dödsannonserna. (Jag vet, det är sjukt deprimerande.) Hon är 87 år gammal. Alla hennes närmaste vänner har gått bort. Av hennes 10 syskon är det bara en som lever idag. Hennes man är död. Det kanske inte är konstigt att man kollar dödsannonserna. Hennes kommentar brukar vara: "Ingen som jag känner idag!"

Just idag så kan jag inte tänka mig att orka igenom det. Att alla runtomkring en bara försvinner. Att man inte ska kunna prata med dem längre, kunna ge dem en kram och säga att man älskar dem.

Man vet aldrig vad livet kommer att ge en. Jag vet att jag kommer ha dagar fyllda av glädje. Jag vet att jag kommer skratta så jag får ont i magen. Jag vet att vissa kommer förgylla mina dagar. Men man vet aldrig.

Man vet aldrig någonting, förutom att vi ska alla en dag dö.

Dag 4 av 50

Det var en dag för drygt ett år sedan, som kom att innehålla så mycket känslor. Fick mig att inse livets skörhet och betydelsen att säga vad man tycker.
Jag var på andra sidan Atlanten. Platsen där så mycket har hänt. Solen hade lyst på oss hela dagen, vår sista dag innan vi skulle åka tillbaka till Sverige, Jag och Maria. Vi hade varit i USA i ca 10 dagar. 10 roliga, glada, spännande, händelserika dagar. En sista dag hade vi njutit av solen och nu skulle vi iväg och spela basket med Justin. Jag sitter på Familjen Jannyes bäddsoffa och väntar på att Maria ska bli klar så vi kan hoppa in i vår bil och åka iväg till Salem. Då plingar det till i min svenska mobil. Ett sms från min vän Elin. Jag fastnar i en rörelse, hjärtat slår till och jag bara stirrar. VA? Vad står det? Kan jag ha läst fel? Mitt hjärta värker och jag kan inte tänka. Jag börjar andas. Försöker förstå. Kan det inte vara fel? Det måste bara vara fel. Det kan inte stämma. En sån snäll människa kan bara inte ha försvunnit från vår jord. Det måste ha blivit fel.

Jag andas. Jag går ut på nätet. Jag söker. Händelsen stämmer, inte för jag tror att Elin skulle ha hittat på det här. Hon skulle aldrig göra så. Men kan det vara att det är Emil? Snälla lilla Emil som jag känt sen jag var 2 år.

Jag försöker andas. Sakta. Maria kommer in i rummet, hon märker först inte skillnaden. Jag säger någonting. Vad minns jag inte riktigt men jag kanske sa Maria... och sen börjar jag gråta. Maria förstår förstås ingenting. Nyss var allt prima och vi var på väg till basketplanen. I nästa sekund sitter jag och gråter.
Känslan av förvirring infinner sig och hjälplösheten slår till. Vad är det för värld vi lever i? Hur kan det gå så här illa? Hur kan allt gå så fel? Jag tror att min ilska kommer senare, inte just då i Janney's vardagsrum/lekrum.

Jag samlar mig och åker och spelar basket. Försöker njuta av nuet och min sista dag i ett underbart land med fina vänner. När vi går ut och äter på kvällen så berättar jag för mina vänner. Säger att livet är skört och jag vill att de ska veta att jag älskar dem. Man vet aldrig vad som kommer hända imorgon och man ska njuta av dagen och inte hålla inne med sina känslor.
Vi går vidare till en bar. Dricker drinkar och snackar skit. En av mina amerikanske vänner, som jag har varit rätt sur på under vår vistelse kommer till slut dit. Han kan knappt vara med på bil och jag orkar knappt bry mig. Han har gjort mig så besviken när han varje gång inte orkar umgås, inte ses för "han har inte semester" som vi andra. Nej, men vi har åkt över atlanten för att träffas. Man kan väl anstränga sig lite.
Kvällen går och han ber faktiskt om ursäkt. Säger att han är ledsen att vi inte har setts så mycket. Han blir direkt förlåten, jag berättar om min omtumlande dag. Jag får en kram och allt blir bra. Tillräckligt bra i alla fall. Jag kanske skulle ha sagt någonting innan. Man ska inte hålla inne med saker. För i morgon kan det vara försent.

Kvällen tar på något konstigt sätt slut. Avsked på avsked. Jag som hatar avsked. Brendan, Justin, Dan och till slut Nate. En alldeles omtumlande dag går mot sitt slut. En dag då jag ännu en gång blev påmind om hur lätt livet kan ta slut.

Jag kan fortfarande inte förstå hur det kan gå så fel att man har ihjäl sin bästa vän?!
Att man kan hugga någon annan människa med en kniv så många gånger att den dör utan att man är medveten om vad man gör.

Emil, du var en fin människa och du förtjänade bättre.
Jag minns dig när ditt knä hoppade ur led på idrotten utanför nyhemshallen. Hur du låg på marken och försökte vara tapper fast det säkerligen gjort sjukt ont. Det finns självklart flera dagar och stunder jag minns, men just den bilden är rätt glasklar.

Jag kommer alltid minnas dig.

Godmorgon

Morgonstund har guld i mun?!
Inte idag. Jag är grymt trött. När klockan ringer 05:05 är det inte roligt. Jag måste lära mig att gå och lägga mig i tid.

Igår var jag hos Viktoria. Myste med finaste Sixten. Han är så liten. Så söt. Även om jag blir kallad moster Anna, så känns det nog inte som när Frans kom. Men nästintill. :)

Små ord

Små ord kan göra en stor skillnad.
Det kan vara ett riktigt ärligt hej, där personen i frågan lyser upp när de ser en.
Jag älskar dig är bara tre ord men kan betyda så mycket.

Idag fick jag ett mail som gör mig varm inombords.
"Du är en otroligt fin människa med ett vackert och varmt hjärta. Känner mig så glad över att haft förmånen att träffat dig. Vill att du ska veta det."

Tack Charlott. Det värmer verkligen i höstkylan.
De orden ska jag bära med mig. Att jag är en fin människa med ett vackert och varmt hjärta.
Sånt får man inte höra varje dag. Speciellt inte av någon som jag inte träffat på över 1 år.

Lugnt

Har en helg där jag inte gör många knop. En helg spenderad med bästa familjen. En helg med god mat, fint sällskap och påfyllning av energi.

Frans är det finaste jag vet.

En känsla

Känslan som infinner sig när man ligger i soffan, man är helt slut i kropp och knopp efter en lång och intensiv dag på jobbet. Plus detta har ens chef kört slut på en på gymmet. Armarna värker och kroppen bara vill sova. Det är då man inser att SL-kortet går ut idag. Det är tisdag vilket innebär att imorgon börjar jag 6.30. Känslan som infinner sig när man inser att man måste resa sig upp NU, ta på sig kläder och gå ut. Den känslan är hemsk.

Borta

Jag funderar vart alla mina skor har tagit vägen. Saknar några stövlar och andra höstskor. Skulle vilja ha haft dem idag.

Sant

Life isn't about waiting for the storm to pass, it's about learning to dance in the rain.

Anna shared an Instagram photo with you

Hi there,

Anna just shared an Instagram photo with you:

view full image

"Tjejklassikern genomförd. Vissa delar kunde gått bättre men nu är det gjort. Dags att börja träna inför nya utmaningar. ☺"

Thanks,
The Instagram Team

Dag 3 av 50

Jag har rest en del i mitt liv. Både lång och kort. Jag har korsat stora hav, jag har flygit alldeles för långt, jag har åkt bil i många långa timmar, jag har cyklat korta sträckor och jag har kört bil långa och korta sträckor och jag har tittat på stjärnorna genom ett bilfönster och funderat över livet.

I mitt liv har jag aldrig haft nära till mina kära. I alla fall inte de kära som jag är släkt med. När jag växte upp hade jag mina närmaste 3 1/2 timme bort. Jag minns bilresorna. Jag minns fredagskvällarna spenderade i bilen, tittandes på stjärnorna genom fönstret på någon av alla våra SAAB:ar. Jag minns känslan av att komma fram. Till min farfar. Men det får bli en minnesvärd dag som jag berättar om senare.

Tillbaka till stora resor, dem då jag har korsat hav. De resor då jag har åkt så långt att man har svårt att inse hur långt det egentligen var. Jag var på Nya Zeeland. I ett land som verkligen är på andra sidan jordklotet.

Dagen jag minns idag är dagen då jag skulle lära mig spela amerikansk fotboll. Konstig nog var den dagen inte i USA där jag har spenderat ändå en hel del dagar. Utan denna var på en camping i NZ. Jag var på resande fot tillsammans med Malin, Ida, Pernilla och två amerikanska pojkar som vi hittade i Auckland, Bradon och Garett.

Vi hade rest ett tag tillsammans. Det fungerade faktiskt ganska bra med tanke på att vi var 6 personer i en 7 meter lång och 2 meter bred husbil. Klart man blev irriterad och sur på varandra ibland. Men sånt har man glömt nu flera år senare.
När vi rullade in på campingen vid Taupo en onsdag så fanns det en stor gräsplätt bredvid. Det var som upplagt för amerikansk fotboll. Vi spelade förstås 3 mot 3. Jag, Pernilla och Garrett mot Malin, Ida och Brad. Ida var inte alls sugen på att spela, men vi lockade med vin och då kunde hon tänka sig att vara med en stund. Hut-Hut-Hike lärde vi oss och det var riktigt kul. Jag har aldrig spelat förut, men skulle lätt kunna tänka mig att spela det när som tillsammans med ett gäng glada vänner. Ida drack vin direkt ur flaskan som stod intoll gräsplanen och matchen slutade oavgjort.
Samma kväll så lagade vi och åt mat i matsalen på campingen. Där träffade vi ett par som åkte runt och campade i NZ på sin Honeymoon. Kanske inte hur jag skulle välja att spendera min bröllopssresa, men det var ju inte heller min resa. Vi snackade med dem och drack vin (förstås). Jag tror att det var under denna kväll, i detta kök som vår (min, Malin och Idas) dans uppkom. "I wanna be rich, I wanna be famous..." Pussydoll cats.

Kvällen avslutades med att jag och Brad stod och kastade football till varandra. Jag skulle bara lära mig att kasta rätt. Brad hade tålamodet och visa mig och var en utmärkt lärare. Jag vet dock inte om mina moves finns kvar i dag. De förbättrades nog med alkoholintaget.

Jag minns dock hur vi stod där i mörkret och kastade footballen till varandra, med endast ljuset från campingens lokaler lyste upp. Hur himlen var alldeles svart och hur stjärnorna lyste där uppe. Jag har en svaghet för stjärnor.

Det var en bra dag, en bra kväll som avslutades perfekt.

Det var en dag från en av mina resor, det lär komma fler.

Aj

Träningsvärken är hemsk. Hanna är hård. Min kropp vill verkligen inte göra vissa rörelser. Knäppa upp bh var näst intill omöjligt. Är det detta man ska ha en man till? ;)

50 dagar

Sitter och funderar på hur jag ska få ihop 50 dagar. Jag med mitt dåliga minne. Hur ska detta gå? Jag har skrivit om två. En dag fylld med glädje och förändringar. En dag med tårar och avsked. Vad ska tredje handla om? Vad ska resterande 46 handla om? Den som lever får se...

Glömsk

Jag tror jag börjar bli gammal. Jag glömmer allt för många saker.
Idag har jag glömt plånboken hemma (åkte hela vägen från jobbet till Barkaby innan jag insåg mitt misstag).
Jag har glömt att skriva ut mitt startbevis på jobbet.
Jag glömde bort att jag började 7.30 och inte 8.00 idag.

Är det åldern som gör sig påmind eller är det bara för många saker som snurrar i mitt huvud?

Nyladdad

Nyladdad med positiv energi. Igår fyllde fina Sixten på med värme och jag fick godkänt som blivande barnvakt (tror jag) och idag var det fasters älsklings tur att ge energi. Det mottagandet var inte att leka med. Världens största leende och skratt. Som jag älskar den pojken.

Bästa

Med mitt jobb är de söta barnen. Det värsta med mitt jobb är de jobbiga barnen. Men alla är inte jobbiga jämt. Idag hade vi kramkalas. Man behöver inte sakna mänsklig beröring på mitt jobb i alla fall. Jag förtränger smällen på smalbenet och min onda stortå som fick sig en "dragning". Det glöms och ljusa minnen ersätter.

Tröttheten tar över.
Godnatt.

Dag 2 av 50

Jag visste att detta skulle bli en jobbig dag. En dag fylld av avsked. En dag med tårar, med kramar, med nervositet och med avslut. Stängde dörrar som kanske aldrig mer skulle öppnas.

Jag minns inte mycket av själva dagen. Jag vet att jag hade svårt att hinna med allt. Att packa tog väl mer tid än planerat (som vanligt). Jag vet att några kom förbi hemma hos mig och sa hejdå. Men till kvällen, eller det var nog till och med eftermiddagen så samlade jag ihop en hög med saker.

Saker. Saker som inte var mina. Det var någons. Någon som hade varit en del av mitt liv i egentligen inte så många år. Men betydelsefulla år. Han hade saker som blivit lämnade hos mina föräldrar. Jag tänkte att han skulle få tillbaka dem. Sjukligt nervös satte jag mig i bilen. Åkte till gatan som jag parkerat vid så många gånger. Gatan där min cykel stått ännu fler gånger.

Jag gick in genom porten som jag nu nästan glömt vilken det var. Tror det är porten med ett och ett halvt trappsteg, men är inte helt säker. Jag åkte upp med hissen och stod utanför dörren som ledde in till något som gett mig så mycket glädje, så många skratt, så många lärdomar men också så sjukt mycket sorg och tårar.

Jag ringde på. Hjärtat i halsgropen. Kunde känna hjärtslagen i hela kroppen. Inget svar. Jag ringde på igen. Väntade. Inget svar. Jag hängde påsen på dörren med min lapp/ brev som ett avsked.

Väl i bilen visste jag inte hur jag skulle känna. Lättad eller besviken? Jag körde därifrån. Gick kanske 10 minuter. Sen fick jag ett sms. Vad som stod där har min hjärna förträngt, min telefon raderat. Jag tror jag vände, eller om jag åkte och sa hejdå till någon annan först och sen åkte jag tillbaka.

Hjärtat i halsgropen igen. Denna gång öppnades dörren. En ledsen man stod där innanför. En man som inte skulle gråta för något. Som aldrig skulle vilja visa sig svag för någon.

Där stod han, slagen.

Jag tror mitt hjärta brast lite. Även om det var jag som hade gjort valet. Sagt nej, vänt mig om och gått iväg. Men på något konstigt sätt kom jag alltid tillbaka. Där stod jag ju igen. I hallen i en lägenhet som jag minns varje vrå av. Den är inte förträngd som porten.

Vi låg i sängen. Kunde kanske inte få nog av varandra. Minns knappt. Konstigt hur hjärnan och hjärtat glömmer. Jag minns att jag var tvungen att åka. Skulle träffa tre fina vänner. Säga adjö till tre underbara människor.

Han ville att jag skulle komma tillbaka sen. Jag visste inte. Jag lämnade lägenheten. Lämnade en slagen man bakom mig. Satte mig i bilen och körde till åsgatan. Till ett hus där främlingar idag bor. Jag tror jag grät hela vägen dit. Jag var knäckt.

Jag försökte samla mig. Skulle in till Fannys hus där troligtvis hela familjen var. Jag torkade tårarna och klev ur bilen. Bara åsynen av Fanny fick tårarna att rinna. Det gick inte att hålla tillbaka. Vi kramades. Frank och Ulrika kom och kramade om oss. Sa att det skulle bli bra. Att vi skulle snart ses igen. De förstod nog inte helt varför jag grät. Tror Fanny visste det. Kommer aldrig glömma Frank och Ulrikas omtänksamhet. Så fina.

Kvällen spenderades i goda vänners sällskap. Tårar rann men även flera skratt. Jag minns att jag fick ett sms. Ett beslut togs och på vägen hem återvände jag ändå till lägenheten som jag inte kan glömma. En sista gång skulle det visa sig. Jag sög i mig allt jag kunde. Lukt, smal, känsel och hans ledsna ögon. Klarar fortfarande inte av ledsna "hundögon". Klockan blev grymt sent innan mamma undrade om jag någonsin skulle komma hem innan jag skulle lämna landet.

Natten hade kommit och det var snart dax. Tid för mig att Lämna mitt hem, mina vänner min gamla kärlek för något nytt. Något stort och något spännande.
Jag lämnade lägenheten. Jag lämnade han. Jag var nog den första. Jag tror inte jag hade klarat av det om jag inte hade lagt Atlanten mellan oss. Min svaghet gjorde att jag alltid återvände till något som egentligen var dåligt. Något som kanske bröt ner mig mer än vad det stärkte mig. Jag ångrar ingenting. Det ska man inte göra. Det har gjort mig till den jag är.

Men ibland önskar jag att jag kunde fått en vanlig gymnasiegång. Med "normala" kärleksproblem. Tänk så tokigt allt kan bli och hur stora ärr det kan lämna. Hur sår kan ta så lång tid att läka.

Insikten kommer senare. Med åldern kanske. Men jag undrar om jag någonsin kommer sluta bry mig? Jag vill han allt gott även om han har gjort mig så illa. Men jag var inte oskyldig heller. Jag vet det.

Min dag 2 var en sorgens dag. Men även äventyretsdag. Eller starten på ett stort äventyr som är något av det största jag gjort. Det bästa hittills. Något som förändrade mig. Fick mig att växa. Jag vågade. Jag släppte land ur sikte och gav mig ut på okänt vatten.

Söt

Morgonen börjar bra. Solen skiner och jag har fått sett en liten liten söt pojke. Bara på bild, men det räcker än så länge. Jag hoppas nu att barnen är snälla mot mig idag och lyssnar på mig, så att dagen fortsätter att blir bra.

Förkyld

Ja jag är en sån, som inte stannar hemma från jobbet fast jag borde. Som inte lyssnar på kroppen utan kör på. Därför har mina dagar denna veckan inte varit så roliga. Jag har jobbat, jag har åkt hem, sen har kvällen spenderats i soffan framför en film och sen har jag sovit. Jag orkar ingenting mer och jag vill bli frisk så jag har försökt att ta det lugnt. Ja, jag vet. Jag borde stannat hemma från jobbet inställt. Men det är inte så lätt...

Underbart

Idag är det faktiskt så att familjen Josefsson fick en ny familjemedlem. En liten "lilleman" Josefsson. Grattis fina Viktoria och Micke! Som ni (och vi) har väntat!

Är nog det närmaste moster jag kommer. Jag längtar efter att få träffa den lilla! <3

Tisdag den 18 september 2012

Världen kan vara helt underbar faktiskt.

Dag 1 av 50

Vi kanske ska börja med en dag som inträffade inte allt för länge sedan. En dag då mitt liv förändrades lite grann. En dag som var betydelsefull på flera sätt.
28 oktober 2011.
Dagen började med lycka. Fortsatte med tentaskrivning vid Ångströms. Efter tentan var skriven så tog jag ett beslut. Jag tog min cykel och åkte ner på stan och gick med i VV. Ett beslut som jag idag är så glad över. Jag väger nu 16 kilo mindre (tror jag det är) och jag är super nöjd. Jag hade aldrig gjort detta utan Malin och Isabella. De var verkligen min inspiration och gav mig motivation till att ändra mitt liv. Eller förbättra mitt liv, genom att ta hjälp med något som jag inte har klarat av själv.

Den 28 oktober är dock mer speciell än ett möte på VV. Detta var dagen då jag blev kär. Dagen då jag kände en sån stor kärlek att hjärtat nästan brister. Dagen då jag träffade Skrutten för första gången. Frans var bara ett litet knyte som låg i mammas famn, inte ens 24 h gammal. Så liten och så underbar. Den lyckan är svår att hitta. Att få träffa den nya lilla familjen redan innan 24 h efter förlossningen var stort. Att se min bror vara så glad, stolt och totalt salig gav mig tårar. Jag har aldrig sett han så lycklig. Jag och min fina bror höll om varandra och torkade tårarna. Vilket mirakel.

Dagen avslutades med sushi med fina Sanna. Detta är en dag som jag som sagt bär med mig av flera anledningar. En lyckans dag. En dag som förändrade mycket.

Jag har aldrig varit så stolt över något som jag är över Frans. Han är min lilla solstråle. Han kan lysa upp den mörkaste vrån i mig. Han får mig alltid att le. I helgen har jag samlat på mig Frans-energi så jag står mig lite till.

50 dagar ur mitt liv

Hamnade på någon hemsida, en blogg där någon skrev om 50 dagar ur sitt liv. Inspirerande. Tanken är att man ska skriva om dagar som har betytt någonting extra. Detta fick mig att fundera. Har jag 50 speciella dagar som jag skulle kunna dela med mig av. Vilka dagar skulle det vara? Jag gillar ju människor (oftast) och gillar att träffa nya sådana. Kan tänka mig att många av mina dagar skulle vara dagar då jag har träffat någon speciell som på någon sätt har påverkat mitt liv.

Det är inte dagarna som går som räknas utan dagarna man minns.
Så sant så.

Stort

Stockholm känns lite stort.
Stockholm känns lite ensamt.

Uppsala saknas.

Sömn

Skulle jag vilja ha mer av. Men man kan inte hinna med allt. Jag är nu inne på min 6:e jobbvecka och jag tror att i alla fall de senaste 4 veckorna har jag drömt om jobbet. Jag har vaknat nästan varje natt, jag som annars oftast sov mig igenom en hel natt utan avbrott.
Att drömma om jobbet kallas stress säger Hanna.

Jag kanske försöker utnyttja natten till de 5 timmar per dygn som jag saknar.

Memories

I miss this!!

Tiden går fort när man har roligt..

Får man sova kl 8?
Jag är dödstrött efter en helspäckad helg. Sömnen har inte riktigt varit prioriterad. Men det har varit en helg helt i min smak. För lite träning bara. Annars så har det varit toppen. God mat, fina vänner, livemusik, gott vin (kanske för mycket av den varan...), trevligt sällskap och mycket skratt.

Jag har verkligen härliga kollegor. Är verkligen glad över att jag har just dem på min arbetsplats. :)

Höst

Hösten är här.
Lars kommer smygandes. Texterna berör. De kryper in under huden och vägrar släppa taget. Jag är fast. Kanske hör det hösten till.
Kanske är det bra.
Kanske är det dåligt. Vad vet jag?!

Tråkig onsdag

Tvätta, städa, plocka, fixa, damma, torka, diska, maila, betala räkningar osv. Jätte roliga sysslor på en onsdag. Men sen så är det fixat.

Träligt

Det är träligt att ha ont i en tå som man slog i för drygt 2 veckor sedan. Eller ont i tåleden. Men förhoppningsvis ska det gå att springa ändå.. Får köra på i morgon, idag är jag alldeles slut. Orkar ingenting - så intar soffan.

Snart

Två dagar kvar. 2 dagar.
Som jag längtar.

Winnerbäck

Magiskt. Underbart. Lycka.

Känslan finns där. En underbar känsla att stå under bar himmel och sjunga med Lars. En fin kväll på grönan.

Jag känner att han kommer med hösten och att det är dax för att nöta hans låtar ännu lite mera.

Guld

Jag saknar min guldklimp. Han som alltid får mig på bra humör. Han som får hjärtat att värka. Han som får en att känna sig stoltast i vägen. Vardagen är tråkig utan honom. Nästan 5 veckor sedan sist, kommer bli 6 innan jag får pussa och krama honom igen. Åh så jag längtar!

Mycket

På 24 timmar har jag dansat, druckit drinkar, käkat korv, åkt taxi, tittat på fina stjärnor, sovit, käkat frukost, cyklat, kramats, lånat bil, träffat Steffi och Simon, åkt till Uppsala, rensat lägenhet, plockat vinbär, slängt sopor, dödat tvestjärtar, kastat sniglar, blivit bjuden på lunch av Rebecka, letat efter nyckel under en grill, åkt till ett stängt blåsen, förbarmat mig över min glömskhet, träffat Tua och kramats, hälsat på Johannornas trapphus, gått i okända källare, smsat, shoppat på Ikea, burit grejor, pratat, gett bort vinbär, duschat, åkt pendeltåg, pratar i telefon, blivit upphämtad av snälla Viktoria, blivit bjuden på middag och bio, käkat godis, blivit rädd, skrikit, njutit av varma sommarvindar och inspekterat ett blivande barnrum.
Nu är jag trött. Imorgon ska jag ta sovmorgon. Jag ska sova tills jag vaknar.

Sen ska jag springa.

Snälla

Snälla hjärnan, kan du sluta jobba för ikväll? Jag behöver min sömn. Jag orkar inte tänka på allt nu. Hur ska man kunna stänga av?

Blir stressad. Hur ska man hinna allt på 1 1/2 vecka? Galet.

Nu vill jag hitta off-knappen till min tankeverksamhet. Tack!

Härligt

Finns det något härligare än en nybäddad säng med manglade (troligtvis) satinlakan. Jag tror inte det. Underbart skönt! ;)

Fokus på löpning

Nu är det dags att lägga fokus på träningen. Jag vet faktiskt inte när jag tränade sist. Det var i alla fall länge sedan. Förra veckan var jag i fjällen, veckan innan dess flyttade jag till Stockholm och veckan innan dess var jag i Luleå. Så sist jag tränade var nog i Luleå.
Alldeles för länge sedan. Nu ska jag på 7 veckor komma i form till mitt första mil-lopp. Idag blev det 5 km på 28.34. Det går att förbättra samtidigt som jag måste träna på att springa längre.

Nu är inte bara knoppen trött (varit varje dag denna veckan) utan kroppen är också helt slut. Ska nu resa mig upp ur soffan och ta mig till sängen.
Imorgon blir det Katrineholm och fina vänner.

Vuxen?

I måndags började jag arbeta på mitt nya jobb på en skola i Bromma. Mitt första riktiga jobb, som utbildad lärare. Under måndagen fick jag ett sms; "Hur har din första dag som vuxen gått?"

Vad då vuxen? Betyder det, att eftersom jag har ett riktigt jobb som jag har gått universitetsutbildning för, att jag är vuxen? Det vet jag inte om jag vill.
Men jag ser fram emot att få betalt, att ha betald semester för första gången i mitt liv och att arbeta med det jag faktiskt har utbildat mig för.

Jaha

Är jag Stockholmsbo nu?

Anser att jag fortfarande bor i Uppsala. Har jag lämnat den staden? Vill inte riktigt tänka på det. Får försöka tänka på vad jag har framför mig och inte det jag lämnar bakom mig.

Myggor

Är det sämsta med sommaren. Näst efter det kommer bromsar och blinningar.

Sommar

Jag njuter. Varje dag.
Det är sommar. Det är sol.
Jag är med min älskade familj.
Jag är på min älskade ö.
Mitt paradis.

Sant

Läste en text på min fina vän Elins blogg idag. Snor den och lägger upp den här. Man är värd det bästa, man ska inte ta vad som helst och man ska definitivt inte nöja sig.

Våga ta steget ut i ovissheten, det är det värt.
Våga säga Stopp! Det här är inte okej.
Ingen människa har rätten att kränka eller bestämma över dig. 

Slösa inte bort för många år på att försöka "frälsa", lära eller få någon att "inse". Det finns någon där ute som är menad för just dig. Din tvillingsjäl och livskamrat.

Att vara med någon som får dig att känna dig ful, mindre värd? Någon som hackar på dig, smeksamt mästrar eller tillrättavisar dig? Be honom dra åt skogen. Våga vägra idioter.

Du ska vara med någon som lyfter dig, berömmer och stöttar dig. Blåser luft under dina vingar. Du ska lysa, få känna dig vacker och älskad för den du är.

Lövören

Maria undrade idag om jag inte blev rastlös. Eftersom det jag gör på dagarna är inte speciellt mycket. Idag har jag suttit utomhus större delen av dagen, njutit av solen när den varit framme, lyssnat på sommarprataren, löst korsord, spelat kort med mor och far och pratat i telefon. Lite läsning har det blivit samt bastat och badat förstås.

Till och med mamma är lite rastlös. Imorgon ska jag underhålla henne lite mer. Dock finns det en stor risk för regn. Då kanske vi ska åka in till stan.

Jag blir i alla fall inte rastlös. Får ro i själen av att vara här tillsammans med mina älskade föräldrar. Jag längtar dock till söndag då Frans kommer till Luleå för första gången i sitt liv.

Nu ska jag spela lite rumble mot mamma och sen sova mina 10 timmar skönhetssömn.

Längtan

Jag längtar till Norrbotten. Jag längtar till Luleå. Jag längtar till Lövören.

Jag ser fram emot att träffa min mormor. Även min morbror, moster och kusiner. Ikväll ska jag träffa Anna och Helena.

Ikväll ska jag njuta av midnattssolen.

Harvard Baseball 2012 Call Me Maybe Cover

Insikt

Hur kan man glömma något så fort?

När jag inte kan kliva upp ur sängen på morgonen så ska jag tänka på Ardie. Hur han kliver upp varje morgon trots att hans son nyss togs i från honom.

Nu är det jag som sätter fart.

Energi

Min energi var som bortblåst igår. Jag var trött i hela kroppen. Musten gick ur mig på tåget hem. Lyckades i alla fall handla, panta, simma, vaxa mig, tvätta och gå till VV.

Idag ska jag packa ner allt som jag inte behöver till söndag då jag åker till Luleå. Men här ligger jag i min säng, trött och seg. Önskar att jag drack kaffe. Har en lång lista med saker som ska hinnas med. Jag vet att jag måste resa mig upp och börja. Men det tar emot så mycket. Vet för det första inte riktigt vart jag ska börja. Köket, kläder, papper, vardagsrummet, sovrummet eller badrummet?! Jag har satt på hög musik, ätit lite frukost men energin finns inte i dag heller. Men idag ska det mesta bli klart. Funkar inte att ligga här.

Kanske har jag en aning om att jag kommer hinna ändå. Jag brukar regera så här i liknande situationer. Jag har svårt att ta tag i saker i alldeles för god tid.

Eller så inser jag inte hur mycket jag egentligen har att göra..

Sommar

Att sitta på en filt under ett äppleträd med utsikt över vatten och solen som värmer mina bara ben med en glad, söt och gosig bebis är klockren sommar. En glad Frans som blåser bubblor med sitt saliv på mina armar. Det finns inget bättre.

Jag har laddat batterierna efter att ha varit ledig med att vara ännu mer ledig. Nu när Frans-kontot är nyladdat så beger jag mig tillbaka till Uppsala för att försöka packa klart och få någon timma i badhuset. För på lördag är det dax, tredje delen av tjejklassikern ska avklaras.

Livet

Tänkt att livet kan vara så orättvist. Egentligen vet man aldrig vad som kommer hända, hur ens nästa dag kommer se ut. Det är därför man ska njuta av dagen, just nu. För man vet inte vad som kommer hända eller hur ens liv kommer se ut i framtiden.

Igår kväll ramla jag in på en väns instagram. En man (kan inte kalla han kille eftersom han är 40 iaf), som jag lärde känna i USA. Han tog mig med storm med sitt stora, breda, Fina leende och sin attityd. Jag har fortfarande inte träffat någon som är så glad och positiv som han är. Han är verkligen en inspirationskälla. Har man en dålig dag så kan man tänka på honom och hans positiva ord som så många gånger har hjälpt mig.

Nu är det han som mår dåligt. Hans son dog i en olycka i maj, om 11 dagar skulle hans son fylla 20. Livet är bra orättvist. Jag anser att min vän har gått igenom tillräckligt i sitt liv. Kunde han inte få ha fortsatt att njuta av sin vackra son, som knappt hade fått börja sitt liv. Kunde inte en av de som missbrukar sitt liv fått ha gått i stället?

Som sagt, livet är inte lätt. Min vän är fortfarande en stor inspiration. Han är positiv, han kommer upp ur sängen och åker in till NYC och roar folk fast hans hjärta har ett stort hål i sig. Det ska jag tänka på nästa gång jag har svårt att ta mig upp ur sängen och ta tag i livet.

Mitt hjärta kommer alltid ha en plats för denna underliga man och idag går mina tankar och tårar till honom. Känslig som jag är kan jag ju inte låta bli att låta tårarna rinna längs med kinderna när jag tänker på han och hans situation.

Glöm inte bort att säga till dina nära att du älskar dem.

Falkenberg

Hejdå fina Skrea. Tack för fina dagar som sammanfattas bra med denna bild. Träning, sol, bad, vin och roliga kvällar. Falkenberg levererade. Återigen.

Regn

Regnet öser ner. I morse vaknade jag 5.30 av att en blomkruka ramla ner över nattduksbordet och skrämde nästan livet ur mig.

Dagen har fortsatt i ett segt tempo.

Imorgon åker jag till Falkenberg igen. I alla fall fram till lördag. Jag hoppas på sol sol och sol. Ska bada och försöka simma lite i havet. Börjar bli nervös för Vansbro. Men jag vet att jag klarar det men frågan är bara hur väl jag kommer klara det.

Träningen går sådär. Sprang i alla fall i fredags (för att förbereda mig inför all mat under midsommarhelgen). Skulle spring igår. Blev inte så. Idag vill man bara vara inomhus. Vägde mig i morse i alla fall 75,7. Så jag är under mitt mål i alla fall. Vilket är viktigast. Även om jag vägt 74(någonting) som minst. Bara jag håller mig inom 76-74 är jag nöjd. Får bli morgonpromenadet, löpturer och basket i Falkenberg nu i veckan.

Jag längtar!

Home is where the heart is

Det känns som om man är på resande fot och hemmet är där hjärtat är när man har en nyckelknippa med nycklar till Uppsala, Katrineholm, Falkenberg och Sundbyberg (Marias lgh). Mitt hem finns överallt. Synd att jag inte har någon nyckel till Luleå också. Då skulle knippan vara komplett.

Träning

Det har blivit lite dåligt med träningen på senaste tiden. Jag har njutit av andra saker i livet. Men i söndags var det dax. Löpskorna sattes på och jag gav mig ut på en tur i Falkenberg som jag har sprungit tidigare på ett ungefär. Blev nästan 8 km och jag var nöjd även om jag kände av mitt ena knä. Det var inte allt för jobbigt utan jag tog mig igenom utan att avlida på kuppen.

Igår hoppade jag på ett tåg till Katrineholm för att träffa några vänner och vara en kortis hemma.
Imorse var jag otroligt seg. Beslutsångesten var total. Till och med min bästa kompis Pappa försökte rycka upp mig och ge mig råd (som jag tror att jag ska lyssna på).
Efter en timmes väntan (i sängen, i morgonrock och spelades på mobilen) lyckades jag ta mig upp och sätta på mig sporttoppen. Nästa löptur stod på schemat. Min vanliga gamla väg vid Krämbol och förbi Elin. Men herregud vad jobbigt det var. Inte alls som i söndags. Varmt, kvalt och pulsen gick på högvarv. Var tvungen att stanna hos Elin och andas.

Jag ger inte upp utan tänker mig en ny löptur på torsdag eller fredag. Då ska jag kunna hålla ett bra tempo.
Förhoppningsvis.

Midsommar

Ett beslut är taget. Jag ska vara med min Mallan Brallan på midsommar. Inte enbart henne utan hennes familj, vänner och bekanta. Det blir nog väldigt trevligt tror jag. Skönt att vara i Katrineholm lite känner jag. Jag kan åka runt och flänga, det har jag inget emot att göra. Det jag tycker är jobbigt är att jag vill vara på flera ställen samtidigt. Helst överallt alltid. Blir svårt. Man kan inte dela upp sig och njuta av fler ställen samtidigt, tyvärr.

Beslut

Jag kan vara rätt velig utav mig. Speciellt när jag inte vet vad jag vill. Just nu vet jag inte vad jag vill.
Ska bag bo själv eller tillsammans med någon? Tänker jag att jag har lovat något som jag egentligen inte har och därför jag tvekar på att bo själv? Att jag får dåligt samvete?

Midsommar. What to do? Flera fina förslag och möjligheter men så svårt att bestämma sig. Jag tror jag vill vara lite stilla och därför blir det svårt.
Jag tror jag blir stressad över att inte vara i Katrineholm alls i sommar.

Beslut beslut. Orkar inte ta fler. Välja mellan troligtvis flera bra saker. Det är jobbigt. Ilandsproblem - jag vet.

Men för mig är det ett problem. Det är jobbigt.

Varberg

I fredags hoppade jag på tåget till Varberg för att umgås med min Ida. Det var riktigt trevlig och vi fick underbara 30 timmar tillsammans.
Kvällen gjordes på stan och vi lyckades få en riktigt typiskt Anna-Ida kväll. Den var perfekt. Vi va snygga, vi fick drinkar, vi dansade, snackade skit, provade hattar och hamnade på efterfest på ett tjusigt hotell. När vi promenerade hem släktes gatlamporna och vi kunde inte ha avslutat kvällen bättre. Att vi sedan sov så bra i en 90 säng är ju helt otroligt. Vilken kväll!

Falkenberg

Det är en sjukt nöjd tjej som ligger på sin sköna solstol i trädgården vid vår stuga. Bikinin är på, solen skiner och snart ska jag dricka vin tillsammans med fina Ida.

Gräsmattan är klippt, lite mat är inhandlad och jag har nog tagit ett beslut angående boende i Stockholm.

Jag tror det känns bra.

Underbart

Det känns som det går bra nu. (peppar peppar). 

• jag har nått min målvikt och blivit guldmedlem

• får härliga komplimanger tack vare att kilona har rasat

• jag har blivit klar med min lärarutbildning. Snart ska man ut och testa vingarna (läskigt)

• jag har fått ett jobb som verkar spännande och kollegorna verkar riktigt trevliga

• jag lyckades få en bra ingångslön

• jag ska flytta till Stockholm och pröva på en ny stad 

• jag klarade av tjejvättern och ser redan fram emot nästa år

• jag har underbara vänner

• jag har en familj som alltid finns där 

• jag har världens finaste lilla brorson. Frans är mitt allt. Tänk att man kan känna sån lycka över ett barn som inte är ens eget. 

• min kusin ska ha barn i september

•Det är SOMMAR!!

Tid

Jag tar mig tid för mig själv. Jag sitter på ett tåg ner till Falkenberg. Jag njuter av tystnaden på tåget. Inga skrikande barn. Inget jobbigt babbel. Tystnad.

Man behöver ta sig tid till sig själv ibland. Bara vara. Njuta.

En bra bok, en påse naturgodis från Parrots och ett underbart landskap utanför fönstret. Vad mer kan man begära?

Uppladdning

Imorgon är det dax.
Då är det tid för nästa etapp i tjejklassikern. Imorgon är det tjejvättern som är på schemat. Det ska bli kul, men jag är lite orolig. Jag blev sjuk och har inte cyklat alls mycket på 3 veckor. Jag cyklade 3,7 i onsdags med Malin men that's it. Jag är nervös för att jag ska få ont i ryggen, rumpan (egentligen underlivet) och knäna. Men pappa har gett mig en massa energibars, dextrosol mm så jag hoppas att jag med hjälp av dessa ska klara det.

Det är jag, Rebecka, Malin och min kusin Sara som ska köra tillsammans. Förhoppningsvis kan vi hjälpas åt och ta oss runt på en bra tid. Jag vet att Sara har ett mål. Jag hoppas bara jag kan hålla samma tempo. Som sagt min kondition är inte i bästa form, men förhoppningsvis har jag så bra grundkondition att jag ska klara det.

Sant

En dag förra veckan mådde jag sämst. Jag insåg att jag skulle lämna Uppsala och det gjorde att jag grät hela förmiddagen. Känslorna var på utsidan och tårarna bara rann.
Då fick jag ett fint sms, som passar rätt väl.

"Don't regret anything, since at one time... It was what you really wanted." ❤

Uppsala

Uppsala är en fin stad. En stad jag bott i de senaste 3 1/2 åren. En stad som jag känner mig hemma i och som jag inte har tröttnat på. En stad som har gett mig underbara vänner. Jag tänker inte rabbla dem, men det finns flera fina själar som har hjälpt till att göra min Uppsalatid så underbar.

I höst ska jag lämna mitt hem. Jag ska flytta. Jag och Malin ska säga upp vår lägenhet och hon ska flytta till något annat och jag ska försöka hitta mig något boende i Stockholm.
Vilket jag inte tror blir lätt, men jag hoppas jag får tag på något.

Stora förändringar på gång. Det gör mig sorgsen i hjärtat samtidigt som det ska bli spännande med något nytt. Det finns för och nackdelar med allt. Som alltid.

Men det kommer ordna sig. På något sätt. Det tror jag.

True

Do what you feel in your heart to be right.

Bakis

Idag har det verkligen varit en dag i liggande ställning.
Jag är bakis. Jag och Tua firade rejält igår och det känns idag. Kanske inte den ultimata uppladdningen till tjejvättern på lördag. Men men...

Jag har en hel del saker som måste tas tag i idag. Tvätta, diska, plocka i ordning, städa, packa. Men det är himla svårt att ta sig upp ur soffan och New Girl är beroendeframkallande.

Kanske ska resa mig upp, gå och slänga in tvätten i alla fall. Ett steg åt rätt håll.

Bäst

Jag är bäst.
3 1/2 år avklarat.
Jag är nu lärare.
Det ska firas!

Basket

Ikväll blir det att lira lite basket. Jag har moffat hela dagen så jag behöver verkligen detta. Dax att komma i gång med träningen igen efter 2 veckors sjukdom.

Många bollar i luften

Jag kan inte riktigt koncentrera mig idag.
Tankarna snurrar runt runt och känslorna ligger på ytan.
Stora beslut och förändring.

Tankar om vad som måste göras, hur det ska göras och när allt ska göras snurrar i mitt huvud.

Träning, städning, sopor, rensning, vätternrundan, vansbro, våtdräkt, mat till examen, balbilder, utlåning av böcker, kontrakt, kläder, saker, trädgård, lägenheter, beslut, sommaren - ja allt detta snurrar runt i mitt huvud.
Hur ska man kunna koncentrera sig och läsa uppsatser kritiskt är den stora frågan!

Jag måste trycka bort allt så att jag kan koncentrera mig på uppsatserna. Men det är inte lätt. Jag har skrivit en lista för att försöka få tankarna ur mitt huvud. Nu skriver jag även här för att försöka bearbeta allt det som snurrar.

Tur att man har en Pappa som säger att det är okej att gråta och snällt väntar på att dottern ska få gråta ur sig lite och tröstar med att allt kommer ordna sig.
Jag vet ju egentligen att det kommer ordna sig. Det är bara svårt att ta in det.

- Skulle publicera detta tidigare i dag. Men tankarna snurrade bort allt, och minnet försvann och jag trycker på publicera nu istället.

Dagens känslor

Nervöst.
Osäkert.
Otryggt.
Trist.
Läskigt.

Opponering

Hur ska man kunna opponera på en uppsats som brister i ALLT?
Formalia, språkligt, metod, resultat och ja, allt.

Detta är verkligen sjukt svårt.

Beslut

Jag är rätt velig av mig.
Vet jag inte vad jag vill så kan jag ha himla svårt att bestämma mig.
Vet jag däremot vad jag vill så är jag bestämd.

I dagarna kommer jag få ta ett stort beslut.
Känns som det är många stora beslut som är på gång.

Hur ska man veta att man väljer rätt?
Hur ska man veta att det blir bra?

Jag tror på magkänslan. Jag hoppas på magkänslan.
Hur ska man annars veta?

Stockholm

Nu är jag här igen. Vet inte hur många gånger jag har varit här den senaste tiden. Intervju på intervju, besöka vänner, dejter, festa, middagar, intervjuer och fina vänner. Vet inte hur många remsor jag har gjort slut på. Alldeles för många för min tunna plånbok.

Jag har en intervju avklarad och nu är jag på väg mot Bromma för ett återbesök. Vet inte om jag börjar bli lite nervös. Jag ska träffa hela arbetslaget. Så de är intresserade av mig. Jag hoppas på att göra ännu ett bra intryck.

Är det så att jag ska flytta till Stockholm i höst?

Årstider

Ibland så tänker jag att jag alltid vill ha sommar. Kunna gå utan tröja, bara ben och fötterna i ett par flipp flopp. Slippa frysa och klä på sig en massa kläder. Jag älskar allt just nu. Vädret, gräset som är så grönt, träden som slår ut och får den här ny gröna färgen, fina blommor i parkerna, rabarber, solen och värmen. Att kroppen luktar "summerskin" och att det blir ljust. Man bli piggare, gladare och uppskattar allt mer. Känns det som i alla fall.

Men hur skulle det vara utan årstider? Man skulle nog sluta uppskatta, kanske. Man kanske skulle bli trött på allt. Vem vet?!

Jag skulle dock vilja ha längre sommar och gärna en längre vår och lite längre höst. Vinter skulle bara behöva vara 2-3 månader med snö och kallt. Sen skulle det gärna få vända - i alla fall för min del.

Spontant

Jag är sämst på att göra spontana saker. Men de blir oftast allra bäst. Vi skulle spela lite volleyboll. Jag hade knappt tänkt att va med. Slutar med att vi drog till Fjällnora och jag badade för första gången. Kanske inte skulle ha gjort det pga förkylningen. Men det var faktiskt varmt i vattnet. Helt otroligt skönt. Ikväll har jag tackat nej till gänget och bestämt mig för att bli frisk. Jag ska snart slänga mig framför tv med avslappnande och lugnande hostmedicin i kroppen, en god sallad och ett stort leende på läpparna. Vilken dag! Tack älskade Victoria för en strålande spontan dag.

Längtan

Längtan till en strand är stor.
Längtar till skrea strand är störst.

Äckliga hosta

Jag får den alltid.
Det är självklart. Den kommer som ett brev på posten, eller som att du alltid vet att du får en julklapp på julafton. Så säkert är det.
Min hosta.
Jag hatar den. Himla astma. Himla förkylning. Det värsta nu, är att det värker i bröstet. Varje hostning gör ont. Så ska det inte kännas. Så brukar det inte kännas.

Imorgon ringer jag vårdcentralen.
Jag hoppas de tar mig på allvar och hjälper mig.

Vårbal

I lördags var jag på vårbal med fina vänner. Fler bilder kommer komma inom kort, men här är en på mig och fina Victoria. På väg till Frida för fördrink innan vi skulle promenera ner till Snerikes. Varmt, soligt och en helt underbar dag!

Tid

Tänk att tiden går så snabbt. Att våren typ har flugit fram och att det är sommarvarmt just nu. Jag förstår ingenting och mina vita ben är inte redo. Men de ska bli.

Just nu finns bara en önskan i mitt liv. Att bli frisk. Jag är trött på gult snor, hosta och stämband som inte vill prata. Huvudvärk, halsont och trötthet går helst också bort.
Sömn är allt jag vill ha. Jobbigt då när man vaknar vid 6 och inte kan somna om. När man har tänkt att sova tills man vaknar. Jag har inga planer idag förrän 19.00. Drygt.

Ska palla mig upp, hosta upp slem och äta en smörgås och sedan gå och lägga mig igen. Jag ber till gudarna att jag får somna om sedan.

Bilden är från vår gård. Superfina träd!

Minnen

Kvällen avslutas med att jag läser Bradons fina meddelande.

Livet är rätt härligt ibland.
Rätt ofta om man tänker efter.
Man måste bara inse.
Stanna upp och uppskatta.

Uppsatsen

Är bearbetad, klar och inskickad.
Det är ju helt underbart!!
Nu går jag och lägger mig.

Stockholm visade sig, även i går, från sin bästa sida.

Just nu funkar det ♥

Word

Do what you feel in your heart to be right - for you will be criticized anyway.

Nervös

Kavaj från Maria. Armband från Elin. Halsbandssmycke från Vickan.

Borde väl vara bra?

Cykling

Jag är redo för dagens tur. Väntar bara på att Rebecka ska komma hem från jobbet. Idag ska vi satsa på 5 mil. Solen skiner, jag ligger lite under min målvikt, jag har fått se världens finaste leende idag (Frans) och imorgon ska jag till Stockholm. Livet kan inte vara bättre. :)

Just do it!

Det är dagar som denna som det bara är att sätta på sig sporttoppen och dra på sig strumporna, knuta på sig skorna och ge sig ut. Egentligen har man ingen motivation, ingen lust att träna överhuvudtaget. Men det är också efteråt som det kommer kännas lite extra. Man kommer vara lite mer nöjd eftersom man gav sig ut även fast man inte alls hade lust.

Så nu är strumporna på och skorna ska snart knytas, och sedan kommer jag sticka ut genom dörren och springa en runda. I alla fall 5 km. Får se hur det känns när jag kommer ut.

Dagens

• Dammsuga lägenheten
• Skura golven
• Damma
• Plocka i ordning i mitt rum
• Organisera svarta bokhyllan
• Åka till Willy:s och handla lite saker
• Organisera mitt skrivbord
• Söka, i alla fall, 5 jobb
• Skriva referenslista till intervjun på onsdag
• Kopiera betyg och intyg
• Vaxning
• Kolla tåg och flyg norrut. Kiruna och Luleå. Helst boka idag.
• Bestämma smycken till balen - Mamma ska skicka med smycken med Victoria.
  
• Diska
• Träna - antingen basket/gym/löpning/simning
• Läsa på om skolan

Ledig

Man skulle kunna säga att jag är ledig i dag. Jag och Malin ska inte ses med examensarbetet. Vi har egentligen ingenting att göra för vi väntar på kommentarer från min bror och vår handledare. Så vi tog ledigt den här dagen.

Jag har en lång lista med saker som ska fixas idag. Ändå så sitter jag här och gör ingenting. Det enda vettiga jag har gjort i dag är att gå ut med soporna. Och bokat tid för vaxning. Det är idag jag ska fixa allt för intervjun men jag kan inte ta första steget. Jag måste även söka fler jobb, men har fortfarande inte gått in på arbetsförmedlingens sida.

Disken hopar sig i diskhon. Dammsugaren står framme.
Jag vet att dessa saker inte kommer ta så lång tid när jag väl sätter i gång. Men varför kan jag inte få arslet ur vagnen? Varför ska det vara så svårt?

Känns som om jag är himla trött, ändå har jag sovit gott och länge. Fick även bra resultat när jag ställde mig på vågen i morse. Finns egentligen ingenting som hindrar mig från att ha en himla härlig "ledig" dag. Men kroppen är trött...

Smile

A smile cost nothing, but gives much. 
It enrices those who receive, without making poorer those who give. 
It takes about a moment, yet the memory of it can last forever.
None is so rich or mighty that he can get along without it, 
and none so poor that he can't be made rich by it.
A smile creats happines in the home, fosters goodwill in business, 
and is the true counter-signature of friendship.
It brings rest to the weary and cheer to the discouraged. 
It gives sunshine to the sad and it is natures finest antidote for trouble.
Yet it cannot be bought, begged, borrowed or stolen, for it has no value until it is given away.
Some people are too tired or troubled to give you a smile.
Give them one of yours, since none needs a smile so much as he who has no more to give.
And, so often, when you give a smile, you'll get one back.

Journey - Don't Stop Believin'

Intervju

Nu har jag blivit kallad till min första intervju. Det är ju alltid något. :)

Fil

Jag har ett filpaket hemma som snart går ut så jag var tvungen att äta upp det. Egentligen är just den sortens fil inte vad jag borde äta. Jag ska ju försöka äta sådant som inte har så mycket fett i sig, vilket denna fil har. Men jag är till en större del en fattig student än en som försöker hålla vikten (eller nått).

I alla fall. Jag sitter här och tänker på min Morfar. Jag saknar honom.
Förr i tiden så åt han alltid fil. Till filen skulle man självklart strö socker över filen. Detta slutade han med när han fick diabetes. Men jag, jag kommer alltid tänka på min morfar när jag äter fil och då jag tar fram sockret och strör en sked över min fil. Då flyger tankarna till Frisk gården och Mormor och Morfars kök.

Jag saknar verkligen honom.

Inte så som han var i slutet. Men innan. Min starka Morfar. Som lärde mig fiska, köra traktor och han som man fick vara med i ladugården och när man skulle hämta hö. Jag saknar hans stora grova händer och hans fina hår.

Jag ser framför mig hur han ligger i sin säng vid julen 2010. Han är virrig och han är trött. Han sover bort den större delen av tiden som vi är där. Två månader senare så fanns han inte. Men då när jag har hjälpt han med något, eller jag hade nog hjälpt honom att byta om, ta på sig pjamasen och lägga sig till rätta i sängen. Då tar han min hand, han tittar mig stadigt i ögonen och säger Tack.
Det kommer jag föralltid bära med mig i mitt hjärta.
I stundens klarhet så var han så tacksam för allt jag hade gjort den julen för honom. Även om han stundtals inte visste vem jag var så i den stunden var han totalt med på vem jag var och vad jag hade gjort för honom.

Även om jag då, tyckte att han förtjänade att dö. Han var störrde delen av tiden inte den Morfar som jag kände, hans sjukdom gjorde honom till någon annan, så önskar jag nu att han var här med oss. Så jag kunde ge honom en kram och säga att jag älskar honom.

Slapperi

Idag är det ingen bra dag. I alla fall inte effektivt sett.

Vi satt bara halva dagen för att Malin skulle iväg på arbetsintervju. Jag åkte hem innan lunch. Det jag har lyckats att prestera är att köpa 4 linnen och en bh på stan. Äta lunch, tvätta och ätit upp kombo-Malins vanlijglass. Roliga veckan började igår för mig så jag skulle allt på det. Har något slags sötsug som inte tog slut efter en portion glass, utan den krävde bara mer glass tills glassen var slut.

Som tur ska jag till gymmet med Vic ikväll och jag funderar på om jag borde ut och springa 30 min nu för att få bort några av de många kalorierna jag har satt i mig. Eller så borde jag kanske organisera lägenheten. Mitt rum är kaos igen och i morgon ska vi sitta här och plugga. Kan ju vara trevligt om saker och ting är i ordning då. Jag borde även söka jobb. Men jag har hamnat i någon slags, ja dvala. Jag kollar på serier, äter glass och gör absolut ingenting.

Jag återkommer och berättar om jag fick någonting gjort eller om det bara blev slapperi.

Lördag

Vilken härlig lördag.
Rose i Kungsträdgården.
Grillade revbensspjäll hos kusinen med mor, far, farbror och faster. Mums!!
Nu till finaste Maria för bubbel.
Jag gillar't. Jag gillar våren!
Nej fel, jag älskar våren!

Kent - 999

Freitag

Idag luktar jag klor. Jag gillar't!

Idag har jag ont i halsen. Inte lika poppis.
Inte heller att jag fortfarande är helt hes och trött i stämbanden.

TIllbaka till vardagen

Idag har det varit sjukt segt. Egentligen skulle vardagen börjat igår, men jag sköt upp den. Fanns möjlighet till det eftersom jag och Malin inte skulle träffas och skriva på vår uppsats för att hon skulle vikariera i sin gamla VFU-klass. Vilket gav mig möjlighet att tvätta, organisera och sitta i solen.

Sen skulle jag träffa min bror och kolla på vandrarkängor. För att fördriva vardagen ännu mer så bestämde jag träff med Elin och Frans. Att vi skulle gå och fika. Det var ju helt underbart här i Uppsala igår eftersom det var runt 18 grader och sol.

Att få sitta i solen och mysa med Frans gjorde hela min dag. De senaste dagarna har jag träffat honom en massa. Jag tror jag aldrig har varit så stolt över något. Älskar den lilla skrutten av hela mitt hjärta. Jag ber min omgivning om ursäkt för att jag tjatar om honom. Men jag kan inte låta bli. För han är världens finaste.

Idag var det hemskt att gå upp. Ännu hemskare att jag hade skjutit upp vardagen ännu mer med grillning med Vickan och gänget i Ekoparken,  och var tvungen att gå upp kl 6 för att hinna läsa igenom vår uppsats innan Malin skulle komma hit. Malin hade inte heller bästa starten på dagen och vi var extremt sega att komma igång. Men när dagen närmade sitt slut hade vi i alla fall fått ihop 2 1/2 sida diskussion. Vi borde kunna hinna klart i morgon om vi är mer effektiva och om jag är på plats i tid. Jag och Malin har en ful ovana att alltid vara sena till varandra. Imorgon ska jag vara i tid. Därmed basta!

Idag skulle jag ha cyklat med Rebecka och vi skulle ha tagit oss ut till Team Sportia och cykla med ett helt annat gäng. Men min cykel vill inte vara med och jag blev sjukt sur. Tror någonting är trasigt och jag ringde pappa. Var väl sur redan från början och det hjälpte inte att han inte kunde hjälpa mig. Nu står cykeln i hallen i ren protest. Hatar att jag inte kan fixa det själv. Hatar att min pappa bor så långt bort när man behöver honom som mest. Hatar att jag måste be någon annan om hjälp. Jag vill bara kunna själv (eller med Pappas eller Henriks hjälp).

Så jag bröt ihop lite.
Cykeln ville inte. Jag var sjukt trött. Hungrig. Hade ingen mat hemma. Var tvungen att åka och handla. Disk på hela diskbänken. Jag är stressad över att behöva söka jobb. Kände att jag inte bidrog så mycket till uppsatsskrivandet idag. Stressad över att jag måste ta tag i sommarkurserna.  Stressad över allt jag ätit och druckit över valborg. Stressad över att jag inte har tränat sen i söndags.

Sen insåg jag att detta är vardag. Jag måste komma tillbaka från en långhelg med underbart valborgsfirande. Jag bytte om, satte mig på cykeln och åkte och handlade på Willy:s. Handlade förstås alldeles för mycket. Sen bytte jag snabbt om och sprang till Vickan och hämtade lite saker och sprang hem. Dryga 5,59 km på 32 minuter. Nu ska jag hoppa in i duschen. Bestämma vad jag ska äta till middag och vad jag ska ha i matlåda i morgon. Sen ska jag ligga i soffan och kolla på Lets Dance och kanske söka ett jobb eller två.

Det blir vad man gör det till.
Det är okej att bryta ihop lite. Fälla en tår.
Sen ska man resa sig och sträcka på sig.
Alla har vi dåliga dagar då man önskar att man hade stannat i sängen hela dagen. 

Men man mår bättre om man försöker ta tag i de sakerna som är som mest jobbiga.
Idag var det träning och mathandling.
Nu sitter jag här, sjukt nöjd och svettig. Vaderna känns sjukt stumma efter att enbart ha sprungit på asfalt, men det gör inget. Ett litet test för att se hur benhinnorna reagerar på det. Det visar sig i morgon. Min tå klarade i alla fall 5 km. Den blev misshandlad efter milen och ett hårt valborgsfirande. Jag funderar på att lägga upp bilder på min blåslagna kropp. Det gick lite vilt till helt enkelt. Så som det ska vara på Valborg i Uppsala. Me like it!

I mål

Jag trodde inte att det skulle vara möjligt. Men ibland går vissa saker i livet bättre än vad man har förväntat sig. Man kan säga att jag inte skulla kunna få en bättre start på Valborgs helgen än så här.

Idag åkte jag ner till Viktväktarna. Jag hade tänkt att göra det igår eftermiddag, men vägde mig innan hos Malin och insåg att det inte var någon bra idé. Det är skillnad att väga sig på morgonen och eftermiddag/kväll. Jag vill ju få så bra resultat som möjligt så jag väntade till i morse.

Vilket var ett smart val av mig.
75,9. Jag hade alltså nått min målvikt som var 76.
Jag kanske inte hade ätit så bra frukost men jag nådde min målvikt. :)

Det tog mig exakt 6 månader att nå min målvikt. Anledningen till att jag har så bra koll är att jag vet att dagen efter fasters lilla älskling hade kommit till världen så gick jag och skrev in på hos VV. Sen åkte jag hem och träffade lilla Frans hos älskade Bror. Och i går blev Frans 6 månader.

6 månader, 15 kg lättare.
Jag är nöjd. 

Nu kommer utmaningen. Att hålla vikten.
Får se hur det blir nu till valborg. Kan hända att jag går upp eftersom det blir en hel del cider, vin och bubbel under helgen. Men man ska leva också. Som min konsulent Anna sa till mig efter en vecka som jag hade gått upp, och jag hade missskött mig. "Har du haft roligt?" - Ja! Svarade jag.

Så i helgen ska jag ha roligt, jag ska unna mig. Men jag har ett nytt tänk och jag vet att jag kan göra vissa val som påverkar mig. Gäller att göra rätt val.

Nu ska jag försöka söka lite jobb.

Milen

Jag var ju bara tvungen att stanna och ta en bild när jag var ute och sprang. Det var ju så underbart skönt väder. Det är verkligen fint ute vid Uppsala högar.

Fina Uppsala

Min första mil

Igår var det dags. Jag hade tänkt på det hela dagen att idag skulle nog bli dagen där jag skulle satsa på att springa en mil. Jag har aldrig gjort det förut i hela mitt liv, så vid 27 års ålder så kanske det var dags. Solen sken men det blåste lite mycket för min smak. Men jag kunde ta mig framåt i alla fall och det var väl det viktigaste.

Får se nu när nästa runda bli av.
Nu ska jag snart ta lite ledigt för det är Valborgs firande här i stan. Vilket betyder sjukt mycket folk och fest i flera dagar. Först ska jag hinna strukturera upp en analys, cykla och umgås med bästa Emma innan Valborg drar igång för vår del.

Djungel

Jag vet att det inte skulle bli lätt. Men det är en djungel.
Alla har sina egna sidor där man ska lägga in sina uppgifter. Man verkar inte få någon användning av att man har utformat ett snyggt CV. Uppgifterna ska matas in och läggas på hög.

Att söka jobb är en himla pers. En djungel, detta kommer ta mig så mycket mer tid än vad jag hade hoppats. Får fortsätta i morgon kväll. Rolig fredags underhållning.

Morgonens förvirring

Jag skulle ju gå upp tidigt i morse. Blev inte så, vilket gjorde att jag somnade om i cirkus 15 minuter och föll i en orolig dröm. Jag drömde att jag mötte en gammal vän till mig. En person som jag har känt sen förskolan och som rycktes i från oss alldeles för tidigt i höstas.
Han var inte sig själv, han hade krymt (kanske har det med att vi alltid var lika långa, men att han sedan stannade och jag fortsatte växa en bit till). I drömmen pratade vi en kortis innan han skulle vidare, jag beklagade att hans pappa hade gått bort. Han tackade. Han gick sin väg och en kvinna kom fram till mig. Jag skulle skriva upp mig i någon besökslogg. Jag fattade ingenting... Sen insåg jag. Jag kan ju inte besöka honom. Han finns ju inte här längre, han är död. Jag sa till kvinnan att jag kan ju inte besöka någon som är död. Hon förstod inte vad jag menade och jag blev arg och ledsen..
Jag vaknade upp med ett ryck. Förvirringen var total.
Sen inföll sig känslan av förtvivlan och sorg över att världen kan vara så grym ibland.