Jaha

Är jag Stockholmsbo nu?

Anser att jag fortfarande bor i Uppsala. Har jag lämnat den staden? Vill inte riktigt tänka på det. Får försöka tänka på vad jag har framför mig och inte det jag lämnar bakom mig.

Myggor

Är det sämsta med sommaren. Näst efter det kommer bromsar och blinningar.

Sommar

Jag njuter. Varje dag.
Det är sommar. Det är sol.
Jag är med min älskade familj.
Jag är på min älskade ö.
Mitt paradis.

Sant

Läste en text på min fina vän Elins blogg idag. Snor den och lägger upp den här. Man är värd det bästa, man ska inte ta vad som helst och man ska definitivt inte nöja sig.

Våga ta steget ut i ovissheten, det är det värt.
Våga säga Stopp! Det här är inte okej.
Ingen människa har rätten att kränka eller bestämma över dig. 

Slösa inte bort för många år på att försöka "frälsa", lära eller få någon att "inse". Det finns någon där ute som är menad för just dig. Din tvillingsjäl och livskamrat.

Att vara med någon som får dig att känna dig ful, mindre värd? Någon som hackar på dig, smeksamt mästrar eller tillrättavisar dig? Be honom dra åt skogen. Våga vägra idioter.

Du ska vara med någon som lyfter dig, berömmer och stöttar dig. Blåser luft under dina vingar. Du ska lysa, få känna dig vacker och älskad för den du är.

Lövören

Maria undrade idag om jag inte blev rastlös. Eftersom det jag gör på dagarna är inte speciellt mycket. Idag har jag suttit utomhus större delen av dagen, njutit av solen när den varit framme, lyssnat på sommarprataren, löst korsord, spelat kort med mor och far och pratat i telefon. Lite läsning har det blivit samt bastat och badat förstås.

Till och med mamma är lite rastlös. Imorgon ska jag underhålla henne lite mer. Dock finns det en stor risk för regn. Då kanske vi ska åka in till stan.

Jag blir i alla fall inte rastlös. Får ro i själen av att vara här tillsammans med mina älskade föräldrar. Jag längtar dock till söndag då Frans kommer till Luleå för första gången i sitt liv.

Nu ska jag spela lite rumble mot mamma och sen sova mina 10 timmar skönhetssömn.

Längtan

Jag längtar till Norrbotten. Jag längtar till Luleå. Jag längtar till Lövören.

Jag ser fram emot att träffa min mormor. Även min morbror, moster och kusiner. Ikväll ska jag träffa Anna och Helena.

Ikväll ska jag njuta av midnattssolen.

Harvard Baseball 2012 Call Me Maybe Cover

Insikt

Hur kan man glömma något så fort?

När jag inte kan kliva upp ur sängen på morgonen så ska jag tänka på Ardie. Hur han kliver upp varje morgon trots att hans son nyss togs i från honom.

Nu är det jag som sätter fart.

Energi

Min energi var som bortblåst igår. Jag var trött i hela kroppen. Musten gick ur mig på tåget hem. Lyckades i alla fall handla, panta, simma, vaxa mig, tvätta och gå till VV.

Idag ska jag packa ner allt som jag inte behöver till söndag då jag åker till Luleå. Men här ligger jag i min säng, trött och seg. Önskar att jag drack kaffe. Har en lång lista med saker som ska hinnas med. Jag vet att jag måste resa mig upp och börja. Men det tar emot så mycket. Vet för det första inte riktigt vart jag ska börja. Köket, kläder, papper, vardagsrummet, sovrummet eller badrummet?! Jag har satt på hög musik, ätit lite frukost men energin finns inte i dag heller. Men idag ska det mesta bli klart. Funkar inte att ligga här.

Kanske har jag en aning om att jag kommer hinna ändå. Jag brukar regera så här i liknande situationer. Jag har svårt att ta tag i saker i alldeles för god tid.

Eller så inser jag inte hur mycket jag egentligen har att göra..

Sommar

Att sitta på en filt under ett äppleträd med utsikt över vatten och solen som värmer mina bara ben med en glad, söt och gosig bebis är klockren sommar. En glad Frans som blåser bubblor med sitt saliv på mina armar. Det finns inget bättre.

Jag har laddat batterierna efter att ha varit ledig med att vara ännu mer ledig. Nu när Frans-kontot är nyladdat så beger jag mig tillbaka till Uppsala för att försöka packa klart och få någon timma i badhuset. För på lördag är det dax, tredje delen av tjejklassikern ska avklaras.

Livet

Tänkt att livet kan vara så orättvist. Egentligen vet man aldrig vad som kommer hända, hur ens nästa dag kommer se ut. Det är därför man ska njuta av dagen, just nu. För man vet inte vad som kommer hända eller hur ens liv kommer se ut i framtiden.

Igår kväll ramla jag in på en väns instagram. En man (kan inte kalla han kille eftersom han är 40 iaf), som jag lärde känna i USA. Han tog mig med storm med sitt stora, breda, Fina leende och sin attityd. Jag har fortfarande inte träffat någon som är så glad och positiv som han är. Han är verkligen en inspirationskälla. Har man en dålig dag så kan man tänka på honom och hans positiva ord som så många gånger har hjälpt mig.

Nu är det han som mår dåligt. Hans son dog i en olycka i maj, om 11 dagar skulle hans son fylla 20. Livet är bra orättvist. Jag anser att min vän har gått igenom tillräckligt i sitt liv. Kunde han inte få ha fortsatt att njuta av sin vackra son, som knappt hade fått börja sitt liv. Kunde inte en av de som missbrukar sitt liv fått ha gått i stället?

Som sagt, livet är inte lätt. Min vän är fortfarande en stor inspiration. Han är positiv, han kommer upp ur sängen och åker in till NYC och roar folk fast hans hjärta har ett stort hål i sig. Det ska jag tänka på nästa gång jag har svårt att ta mig upp ur sängen och ta tag i livet.

Mitt hjärta kommer alltid ha en plats för denna underliga man och idag går mina tankar och tårar till honom. Känslig som jag är kan jag ju inte låta bli att låta tårarna rinna längs med kinderna när jag tänker på han och hans situation.

Glöm inte bort att säga till dina nära att du älskar dem.