söndag 30 september 2012

Anna shared an Instagram photo with you

Hi there,

Anna just shared an Instagram photo with you:


view full image

"Tjejklassikern genomförd. Vissa delar kunde gått bättre men nu är det gjort. Dags att börja träna inför nya utmaningar. ☺"

Thanks,
The Instagram Team

Dag 3 av 50

Jag har rest en del i mitt liv. Både lång och kort. Jag har korsat stora hav, jag har flygit alldeles för långt, jag har åkt bil i många långa timmar, jag har cyklat korta sträckor och jag har kört bil långa och korta sträckor och jag har tittat på stjärnorna genom ett bilfönster och funderat över livet.

I mitt liv har jag aldrig haft nära till mina kära. I alla fall inte de kära som jag är släkt med. När jag växte upp hade jag mina närmaste 3 1/2 timme bort. Jag minns bilresorna. Jag minns fredagskvällarna spenderade i bilen, tittandes på stjärnorna genom fönstret på någon av alla våra SAAB:ar. Jag minns känslan av att komma fram. Till min farfar. Men det får bli en minnesvärd dag som jag berättar om senare.

Tillbaka till stora resor, dem då jag har korsat hav. De resor då jag har åkt så långt att man har svårt att inse hur långt det egentligen var. Jag var på Nya Zeeland. I ett land som verkligen är på andra sidan jordklotet.

Dagen jag minns idag är dagen då jag skulle lära mig spela amerikansk fotboll. Konstig nog var den dagen inte i USA där jag har spenderat ändå en hel del dagar. Utan denna var på en camping i NZ. Jag var på resande fot tillsammans med Malin, Ida, Pernilla och två amerikanska pojkar som vi hittade i Auckland, Bradon och Garett.

Vi hade rest ett tag tillsammans. Det fungerade faktiskt ganska bra med tanke på att vi var 6 personer i en 7 meter lång och 2 meter bred husbil. Klart man blev irriterad och sur på varandra ibland. Men sånt har man glömt nu flera år senare.
När vi rullade in på campingen vid Taupo en onsdag så fanns det en stor gräsplätt bredvid. Det var som upplagt för amerikansk fotboll. Vi spelade förstås 3 mot 3. Jag, Pernilla och Garrett mot Malin, Ida och Brad. Ida var inte alls sugen på att spela, men vi lockade med vin och då kunde hon tänka sig att vara med en stund. Hut-Hut-Hike lärde vi oss och det var riktigt kul. Jag har aldrig spelat förut, men skulle lätt kunna tänka mig att spela det när som tillsammans med ett gäng glada vänner. Ida drack vin direkt ur flaskan som stod intoll gräsplanen och matchen slutade oavgjort.
Samma kväll så lagade vi och åt mat i matsalen på campingen. Där träffade vi ett par som åkte runt och campade i NZ på sin Honeymoon. Kanske inte hur jag skulle välja att spendera min bröllopssresa, men det var ju inte heller min resa. Vi snackade med dem och drack vin (förstås). Jag tror att det var under denna kväll, i detta kök som vår (min, Malin och Idas) dans uppkom. "I wanna be rich, I wanna be famous..." Pussydoll cats.


Kvällen avslutades med att jag och Brad stod och kastade football till varandra. Jag skulle bara lära mig att kasta rätt. Brad hade tålamodet och visa mig och var en utmärkt lärare. Jag vet dock inte om mina moves finns kvar i dag. De förbättrades nog med alkoholintaget.

Jag minns dock hur vi stod där i mörkret och kastade footballen till varandra, med endast ljuset från campingens lokaler lyste upp. Hur himlen var alldeles svart och hur stjärnorna lyste där uppe. Jag har en svaghet för stjärnor.

Det var en bra dag, en bra kväll som avslutades perfekt.

Det var en dag från en av mina resor, det lär komma fler.


lördag 29 september 2012

Aj

Träningsvärken är hemsk. Hanna är hård. Min kropp vill verkligen inte göra vissa rörelser. Knäppa upp bh var näst intill omöjligt. Är det detta man ska ha en man till? ;)

fredag 28 september 2012

50 dagar

Sitter och funderar på hur jag ska få ihop 50 dagar. Jag med mitt dåliga minne. Hur ska detta gå? Jag har skrivit om två. En dag fylld med glädje och förändringar. En dag med tårar och avsked. Vad ska tredje handla om? Vad ska resterande 46 handla om? Den som lever får se...

Glömsk

Jag tror jag börjar bli gammal. Jag glömmer allt för många saker.
Idag har jag glömt plånboken hemma (åkte hela vägen från jobbet till Barkaby innan jag insåg mitt misstag).
Jag har glömt att skriva ut mitt startbevis på jobbet.
Jag glömde bort att jag började 7.30 och inte 8.00 idag.

Är det åldern som gör sig påmind eller är det bara för många saker som snurrar i mitt huvud?

onsdag 26 september 2012

Nyladdad

Nyladdad med positiv energi. Igår fyllde fina Sixten på med värme och jag fick godkänt som blivande barnvakt (tror jag) och idag var det fasters älsklings tur att ge energi. Det mottagandet var inte att leka med. Världens största leende och skratt. Som jag älskar den pojken.

måndag 24 september 2012

Bästa

Med mitt jobb är de söta barnen. Det värsta med mitt jobb är de jobbiga barnen. Men alla är inte jobbiga jämt. Idag hade vi kramkalas. Man behöver inte sakna mänsklig beröring på mitt jobb i alla fall. Jag förtränger smällen på smalbenet och min onda stortå som fick sig en "dragning". Det glöms och ljusa minnen ersätter.

Tröttheten tar över.
Godnatt.

Dag 2 av 50

Jag visste att detta skulle bli en jobbig dag. En dag fylld av avsked. En dag med tårar, med kramar, med nervositet och med avslut. Stängde dörrar som kanske aldrig mer skulle öppnas.

Jag minns inte mycket av själva dagen. Jag vet att jag hade svårt att hinna med allt. Att packa tog väl mer tid än planerat (som vanligt). Jag vet att några kom förbi hemma hos mig och sa hejdå. Men till kvällen, eller det var nog till och med eftermiddagen så samlade jag ihop en hög med saker.

Saker. Saker som inte var mina. Det var någons. Någon som hade varit en del av mitt liv i egentligen inte så många år. Men betydelsefulla år. Han hade saker som blivit lämnade hos mina föräldrar. Jag tänkte att han skulle få tillbaka dem. Sjukligt nervös satte jag mig i bilen. Åkte till gatan som jag parkerat vid så många gånger. Gatan där min cykel stått ännu fler gånger.

Jag gick in genom porten som jag nu nästan glömt vilken det var. Tror det är porten med ett och ett halvt trappsteg, men är inte helt säker. Jag åkte upp med hissen och stod utanför dörren som ledde in till något som gett mig så mycket glädje, så många skratt, så många lärdomar men också så sjukt mycket sorg och tårar.

Jag ringde på. Hjärtat i halsgropen. Kunde känna hjärtslagen i hela kroppen. Inget svar. Jag ringde på igen. Väntade. Inget svar. Jag hängde påsen på dörren med min lapp/ brev som ett avsked.

Väl i bilen visste jag inte hur jag skulle känna. Lättad eller besviken? Jag körde därifrån. Gick kanske 10 minuter. Sen fick jag ett sms. Vad som stod där har min hjärna förträngt, min telefon raderat. Jag tror jag vände, eller om jag åkte och sa hejdå till någon annan först och sen åkte jag tillbaka.

Hjärtat i halsgropen igen. Denna gång öppnades dörren. En ledsen man stod där innanför. En man som inte skulle gråta för något. Som aldrig skulle vilja visa sig svag för någon.

Där stod han, slagen.

Jag tror mitt hjärta brast lite. Även om det var jag som hade gjort valet. Sagt nej, vänt mig om och gått iväg. Men på något konstigt sätt kom jag alltid tillbaka. Där stod jag ju igen. I hallen i en lägenhet som jag minns varje vrå av. Den är inte förträngd som porten.

Vi låg i sängen. Kunde kanske inte få nog av varandra. Minns knappt. Konstigt hur hjärnan och hjärtat glömmer. Jag minns att jag var tvungen att åka. Skulle träffa tre fina vänner. Säga adjö till tre underbara människor.

Han ville att jag skulle komma tillbaka sen. Jag visste inte. Jag lämnade lägenheten. Lämnade en slagen man bakom mig. Satte mig i bilen och körde till åsgatan. Till ett hus där främlingar idag bor. Jag tror jag grät hela vägen dit. Jag var knäckt.

Jag försökte samla mig. Skulle in till Fannys hus där troligtvis hela familjen var. Jag torkade tårarna och klev ur bilen. Bara åsynen av Fanny fick tårarna att rinna. Det gick inte att hålla tillbaka. Vi kramades. Frank och Ulrika kom och kramade om oss. Sa att det skulle bli bra. Att vi skulle snart ses igen. De förstod nog inte helt varför jag grät. Tror Fanny visste det. Kommer aldrig glömma Frank och Ulrikas omtänksamhet. Så fina.

Kvällen spenderades i goda vänners sällskap. Tårar rann men även flera skratt. Jag minns att jag fick ett sms. Ett beslut togs och på vägen hem återvände jag ändå till lägenheten som jag inte kan glömma. En sista gång skulle det visa sig. Jag sög i mig allt jag kunde. Lukt, smal, känsel och hans ledsna ögon. Klarar fortfarande inte av ledsna "hundögon". Klockan blev grymt sent innan mamma undrade om jag någonsin skulle komma hem innan jag skulle lämna landet.

Natten hade kommit och det var snart dax. Tid för mig att Lämna mitt hem, mina vänner min gamla kärlek för något nytt. Något stort och något spännande.
Jag lämnade lägenheten. Jag lämnade han. Jag var nog den första. Jag tror inte jag hade klarat av det om jag inte hade lagt Atlanten mellan oss. Min svaghet gjorde att jag alltid återvände till något som egentligen var dåligt. Något som kanske bröt ner mig mer än vad det stärkte mig. Jag ångrar ingenting. Det ska man inte göra. Det har gjort mig till den jag är.

Men ibland önskar jag att jag kunde fått en vanlig gymnasiegång. Med "normala" kärleksproblem. Tänk så tokigt allt kan bli och hur stora ärr det kan lämna. Hur sår kan ta så lång tid att läka.

Insikten kommer senare. Med åldern kanske. Men jag undrar om jag någonsin kommer sluta bry mig? Jag vill han allt gott även om han har gjort mig så illa. Men jag var inte oskyldig heller. Jag vet det.

Min dag 2 var en sorgens dag. Men även äventyretsdag. Eller starten på ett stort äventyr som är något av det största jag gjort. Det bästa hittills. Något som förändrade mig. Fick mig att växa. Jag vågade. Jag släppte land ur sikte och gav mig ut på okänt vatten.

torsdag 20 september 2012

Söt

Morgonen börjar bra. Solen skiner och jag har fått sett en liten liten söt pojke. Bara på bild, men det räcker än så länge. Jag hoppas nu att barnen är snälla mot mig idag och lyssnar på mig, så att dagen fortsätter att blir bra.

Förkyld

Ja jag är en sån, som inte stannar hemma från jobbet fast jag borde. Som inte lyssnar på kroppen utan kör på. Därför har mina dagar denna veckan inte varit så roliga. Jag har jobbat, jag har åkt hem, sen har kvällen spenderats i soffan framför en film och sen har jag sovit. Jag orkar ingenting mer och jag vill bli frisk så jag har försökt att ta det lugnt. Ja, jag vet. Jag borde stannat hemma från jobbet inställt. Men det är inte så lätt...

tisdag 18 september 2012

Underbart

Idag är det faktiskt så att familjen Josefsson fick en ny familjemedlem. En liten "lilleman" Josefsson. Grattis fina Viktoria och Micke! Som ni (och vi) har väntat!

Är nog det närmaste moster jag kommer. Jag längtar efter att få träffa den lilla! <3

Tisdag den 18 september 2012

Världen kan vara helt underbar faktiskt.

söndag 16 september 2012

Dag 1 av 50

Vi kanske ska börja med en dag som inträffade inte allt för länge sedan. En dag då mitt liv förändrades lite grann. En dag som var betydelsefull på flera sätt.
28 oktober 2011.
Dagen började med lycka. Fortsatte med tentaskrivning vid Ångströms. Efter tentan var skriven så tog jag ett beslut. Jag tog min cykel och åkte ner på stan och gick med i VV. Ett beslut som jag idag är så glad över. Jag väger nu 16 kilo mindre (tror jag det är) och jag är super nöjd. Jag hade aldrig gjort detta utan Malin och Isabella. De var verkligen min inspiration och gav mig motivation till att ändra mitt liv. Eller förbättra mitt liv, genom att ta hjälp med något som jag inte har klarat av själv.

Den 28 oktober är dock mer speciell än ett möte på VV. Detta var dagen då jag blev kär. Dagen då jag kände en sån stor kärlek att hjärtat nästan brister. Dagen då jag träffade Skrutten för första gången. Frans var bara ett litet knyte som låg i mammas famn, inte ens 24 h gammal. Så liten och så underbar. Den lyckan är svår att hitta. Att få träffa den nya lilla familjen redan innan 24 h efter förlossningen var stort. Att se min bror vara så glad, stolt och totalt salig gav mig tårar. Jag har aldrig sett han så lycklig. Jag och min fina bror höll om varandra och torkade tårarna. Vilket mirakel.

Dagen avslutades med sushi med fina Sanna. Detta är en dag som jag som sagt bär med mig av flera anledningar. En lyckans dag. En dag som förändrade mycket.

Jag har aldrig varit så stolt över något som jag är över Frans. Han är min lilla solstråle. Han kan lysa upp den mörkaste vrån i mig. Han får mig alltid att le. I helgen har jag samlat på mig Frans-energi så jag står mig lite till.

lördag 15 september 2012

50 dagar ur mitt liv

Hamnade på någon hemsida, en blogg där någon skrev om 50 dagar ur sitt liv. Inspirerande. Tanken är att man ska skriva om dagar som har betytt någonting extra. Detta fick mig att fundera. Har jag 50 speciella dagar som jag skulle kunna dela med mig av. Vilka dagar skulle det vara? Jag gillar ju människor (oftast) och gillar att träffa nya sådana. Kan tänka mig att många av mina dagar skulle vara dagar då jag har träffat någon speciell som på någon sätt har påverkat mitt liv.

Det är inte dagarna som går som räknas utan dagarna man minns.
Så sant så.

torsdag 13 september 2012

Stort

Stockholm känns lite stort.
Stockholm känns lite ensamt.

Uppsala saknas.

onsdag 12 september 2012

Sömn

Skulle jag vilja ha mer av. Men man kan inte hinna med allt. Jag är nu inne på min 6:e jobbvecka och jag tror att i alla fall de senaste 4 veckorna har jag drömt om jobbet. Jag har vaknat nästan varje natt, jag som annars oftast sov mig igenom en hel natt utan avbrott.
Att drömma om jobbet kallas stress säger Hanna.

Jag kanske försöker utnyttja natten till de 5 timmar per dygn som jag saknar.

tisdag 11 september 2012

Memories

I miss this!!

söndag 9 september 2012

Tiden går fort när man har roligt..

Får man sova kl 8?
Jag är dödstrött efter en helspäckad helg. Sömnen har inte riktigt varit prioriterad. Men det har varit en helg helt i min smak. För lite träning bara. Annars så har det varit toppen. God mat, fina vänner, livemusik, gott vin (kanske för mycket av den varan...), trevligt sällskap och mycket skratt.

Jag har verkligen härliga kollegor. Är verkligen glad över att jag har just dem på min arbetsplats. :)

lördag 8 september 2012

Höst

Hösten är här.
Lars kommer smygandes. Texterna berör. De kryper in under huden och vägrar släppa taget. Jag är fast. Kanske hör det hösten till.
Kanske är det bra.
Kanske är det dåligt. Vad vet jag?!

onsdag 5 september 2012

Tråkig onsdag

Tvätta, städa, plocka, fixa, damma, torka, diska, maila, betala räkningar osv. Jätte roliga sysslor på en onsdag. Men sen så är det fixat.

tisdag 4 september 2012

Träligt

Det är träligt att ha ont i en tå som man slog i för drygt 2 veckor sedan. Eller ont i tåleden. Men förhoppningsvis ska det gå att springa ändå.. Får köra på i morgon, idag är jag alldeles slut. Orkar ingenting - så intar soffan.